SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONFIDENT, adj.
Ordformer
(-fidant 16881704. -fident 17161904)
Etymologi
[av fr. confident, av lat. confidens, p. pr. av confidere, av com (se KON-) o. fidere, hysa förtroende till (jfr FIDEL, FIDERA)]
(†) förtrolig, förtrogen; hemlig. Dee wore så goda och Confidante wänner. BoupptSthm 1688, s. 56 a. Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content