[jfr t. konfiszieren, fr. confisquer; av lat. confiscare, eg.: indraga till kejsarens kassa, inkassera, till com (se KON-) o. fiscus (se FISKUS)]
förklara (ngt) förvärkat, taga (ngt) i beslag, lägga beslag på (ngt); särsk. (i sht förr) i fråga om beslagtagande för Kungl. majestäts o. kronans räkning av enskild egendom som av ägaren förvärkats; äv. med avs. på (straffbar) skrift o. d.: (beslagtaga o.) indraga; äv. i allmännare anv.: indraga, lägga beslag på, tillägna sig; i sht förr äv. i uttr. konfiskera ngt till (förr äv. under) ngn, lägga beslag på ngt för ngns räkning, indraga ngt till ngn. G1R 12: 103(1538). Såssom der war några böcker som wore suspecte, dy förmente Rector dhe borde confisceras. ConsAcAboP 5: 445(1684). Om de ej innan 3 dagar dem (dvs. malmhoparna) dädanföra, skall malmen vara dem förlustig och konfiskeras till de fattiga. NoraskogArk. 4: 101(1691). Allt hans land och gods skall confisceradt blifva. Stiernstolpe Wieland Ob. 16(1816). Justitiekanslern .. konfiskerade upplagan. Strindberg NRík. 68 (1882). Man skall (gm den föreslagna förmögenhetsskatten) konfiskera kapitalet. NDA(A) 1934, nr 9, s. 3.— särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: förklara oduglig l. oanvändbar, kassera (se KASSERA, v.2 4). BtHforsH 3: 138(1693). Stenen (till byggnaden) skulle confisceras, om den icke lemnades .. fullgod. MeddSlöjdF 1896, s. 41(i fråga om förh. i början av 1700-t.).
Avledn.: KONFISKABEL, adj. [jfr t. konfiskabel, eng. o. fr. confiscable] konfiskerbar, beslagtagbar; numera nästan bl. kam. i fråga om varor (vid tullen). SthmStadsord. 2: 10(1681). Det är i placatet infört, at den, som undandölljer sitt (kapital), så är det confiscabelt. RARP 17: 36(1710). Quennerstedt C12 2: 18(1916). —
KONFISKATION, se d. o. —
KONFISKATORISK, adj. [jfr eng. confiscatory] (i sht i fackspr.) som innebär l. avser konfiskering. Konfiskatoriska åtgärder. SvD(A) 1931, nr 219, s. 11.—
