SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONKVISTADOR koŋ1kvistadå4r, äv. kon1-, l. 01—, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. Stundom förekommer äv. den span. pl.-formen conqvistadores. Geijer I. 1: 213 (1845). (äv. med spansk stavning)
Etymologi
[av span. conquistador, vbalsbst. till conquistar, erövra, av mlat. conquistare (se KONKVESTERA)]
benämning på de första erövrarna av det s. k. spanska Amerika, ävensom på deras avkomlingar. Ålund Amer. 145 (1892). Cederschiöld Maghreb 124 (1918).
Spoiler title
Spoiler content