publicerad: 1937
KONKURRERA koŋ1kure4ra, äv. kon1-, äv. -kɯ-, i Sveal. äv. -e3ra2 (kånnkurrèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KONKURRENS, KONKURRENT.
Ordformer
(förr äv. skrivet concu-)
Etymologi
[jfr t. konkurrieren, eng. concur, fr. concourir, av lat. concurrere, löpa samman, kollidera, av com (se KON-) o. currere, löpa (jfr KURANT, KURIR). — Jfr DISKURRERA]
1) (†) inställa sig, infinna sig (inför en myndighet o. d.). SthmStadsord. 2: 48 (1686). Så att .. de, hwilka uti hwarjehanda Gravationsmål concurrera, änteligen en gång weta hwad de böra häffta och swara före. CivInstr. 179 (1692).
2) värka för samma mål l. i samma riktning; uppträda gemensamt l. samtidigt.
a) (†) om person: samarbeta (i ngt l. till uppnåendet av ett gemensamt mål); vara av samma mening, överensstämma; medvärka l. bidraga (till ngt); äv.: uppträda l. handla gemensamt o. samtidigt. RP 8: 593 (1641). Emedan samtel. R. Ständer uti detta .. concurrera och öfwerensstämma, hafwe wi (osv.). HC11H 8: 47 (1678). Upgifva alla deras namn, som concurrerat till .. klagoskrifften. 2RA 1: 360 (1723). Harmoni i tänkesätten, hvilken blott deraf kan väntas, at alla stånd gemensammt concurrera vid alla val. LittT 1796, s. 196. Biberg 2: 202 (c. 1820).
b) († utom i α, β) om förhållande(n) l. omständighet(er) l. värksamhet o. d.: samvärka; sammanhänga (med ngt); förekomma l. föreligga l. inträffa samtidigt. RP 1: XVIII (1626). Hwadh som .. i Debet och Credit i ett Collegio concurrerar. HSH 10: 104 (1681). Alle härwijd concurrerande omständigheter. Schück VittA 2: 243 (i handl. fr. 1691). Allt tycktes konkurrera till hans upphöjelse. Meurman (1846). — särsk.
α) (fullt br.) jur. om brott l. anspråk o. d.: föreligga jämsides l. tillika med annat. Nordström Samh. 2: 311 (1840). Med konkurrerande anspråk förstår man olika själfständiga anspråk, som gå ut på en och samma prestation. Kallenberg CivPr. 1: 989 (1924).
β) (fullt br.) med. om sjukdom, dödsorsak o. d.: uppträda samtidigt (med ngn annan); samvärka. Hygiea 1866, s. 497. Konkurrerande dödsorsaker. UpsLäkF 1903—04, s. 463.
c) (†) tillsammans utgöra l. uppgå till ett belopp o. d. Nu wil .. omhugsan wara, at demonstrera huru många .. (mark, ören o. örtugar) hafwa behöfz och concurrerat uppå .. (en s. k.) mark Swenska penningar. Dijkman Obs. C 3 b (1686).
3) tävla (med ngn om ngt); uppträda ss. medtävlare om l. medsökande till ngt (t. ex. ett utsatt pris, en befattning o. d.); äv. oeg., med saksubj. Fennia XVI. 3: 40 (1761). Då en författare utom eller innom Academien afsagt sig at concurera om priset. Rosenstein (1788) i SAD 1: 511. De akademiska kretsarna, där de lärde .. konkurrerade med hvarandra både om makt, inflytande och hvarjehanda anställningar vid universitetet. Bååth-Holmberg Morf. 1: 105 (1910). Konkurrerande intressen. HågkLivsintr. 5: 160 (1924). — särsk.: uppträda ss. medtävlare på marknaden vid (utbjudning till) försäljning (l. vid anskaffning) av varor o. d.; tävla om avsättning l. kundkrets; äv. pregnant: med framgång upptaga dylik tävlan. Dalin (1852). Lundegård Prom. 1: 10 (1893). Konkurrera på världsmarknaden. TT 1902, M. s. 65.
Särsk. förb.: KONKURRERA IHJÄL1010 04. till 3 slutet: tillintetgöra l. ”slå ut” (ngn l. ngt) gm konkurrens. Fahlbeck Stånd 74 (1892). Hedenstierna Svenssons 262 (1903). jfr IHJÄL-KONKURRERA. —
KONKURRERA UT1010 4. särsk. till 3 slutet: gm konkurrens tränga ut (ngn l. ngt). SödermLänT 1894, nr 109, s. 2. jfr UTKONKURRERA.
Spoiler title
Spoiler content