KONSENSUAL- kon1sänsɯa3l~ l. -sen-, l. -su-, l. konsän1-.
Etymologi
[jfr t. konsensual, eng. consensual, fr. consensuel, till lat. consensus, enstämmighet, samtycke, avledn. av consentire (se KONSENTERA)]
jur. i ssgr betecknande avtal l. kontrakt: för vars fulla giltighet blotta överenskommelsen är tillräcklig, utan att ngn viss form kräves.
Ssgr (jur.): KONSENSUAL-AVTAL~02 l. ~20. —
-KONTRAKT. [jfr t. konsensualkontrakt] Andersson (1845). Liksom tjänstelegan är arbetsbetinget ett konsensualkontrakt. Björling CivR 149 (1907).
