[jfr t. konsentieren, eng. consent, v., av fr. consentir, av lat. consentire, vara överens, samtycka, av com (se KON-) o. sentire, känna, märka (se SENTERA). — Jfr KONSENS,KONSENSUAL-]
(†) vara av samma mening, vara överens; samtycka (till ngt), giva sitt samtycke (till ngt), lämna sitt bifall (till ngt); äv. tr.: bevilja, gå med på (ngt). (Så) will H. F. N:de der till gärna consentera. RA II. 1: 199(1612). (Vi hava) Consenterat och bewiljat effterföljande Privilegier .., icke allenast dem i Stockholm utan och alle besittne Borgare i de andre Wåre Städer. Stiernman Com. 1: 686(1617). The Puncterne, vthi hwilka bägge Parterne consentera. Brask Pufendorf Hist. 457(1680). HT 1919, s. 25(1789). Ekbohrn(1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
