KONSERVATIV kon1særvati4v l. -är- l. -er-, l. konsær1-, äv. 300~2 l. 400~1, l. 030~2 l. 040~1 (kånnsärrvati´v Dalin), adj. -are. adv. -T.
1) [efter motsv. anv. i eng.] som håller fast vid o. önskar bevara det bestående o. hävdvunna; som är motståndare till förändringar; särsk. polit. samhällsbevarande, högersinnad; äv. i överförd anv., om åsikt, synpunkt o. d. Att ett sådant (dvs. aristokratiskt) konservativt element .. ännu alltid finnes i embetsmannahierarkien. Hierta RiksdMot. 1: 66 (1834). De konservatifva bladen (dvs. tidningarna). Sturzen-Becker SvSkönl. 63 (1845). De politiskt så ombytliga fransmännen äro i andra afseenden .. mycket konservativa. PedT 1901, s. 218. Konservativa .. synpunkter. Nilsson FestdVard. 182 (1925). jfr: Ordet konservativ .. har (i Sv.) sällan eller aldrig använts i en officiell partibeteckning. DN(A) 1935, nr 20, s. 4. — jfr GENOM-, HÖG-, STOCK-, ULTRA-, UR-KONSERVATIV. — särsk. polit. i substantivisk anv., särsk. i pl. De nya conservativa. Geijer 10: 387 (c. 1836; uppl. 1929). En förstockad conservativ. Stenhammar Riksd. 3: 2 (1844). Hagberg VärldB 117 (1927).
2) fys. om kraftfält: vari energien bevaras i form av mekanisk energi, utan att överföras till värme l. andra energiformer l. ökas på dessas bekostnad. 2NF 22: 65 (1915). Ekman Mek. 103 (1919).
3) med. om kirurgisk behandling: åsyftande att i görligaste mån undvika operativt ingrepp. NF 19: 222 (1895). LbKir. 2: 130 (1922).
