KONSULTERA kon1sulte4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONSULTATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. konsultieren, eng. consult, fr. consulter, av lat. consultare, frekventativ bildning till consulere (se KONSULERA). — Jfr KONSULTATIV]
1) rådpläga, rådslå, rådgöra, överlägga (med ngn om ngt); numera nästan bl. (i sht i fackspr.) om läkare: rådgöra (med kollega om sjukdomsfall). UppsDP 2/8 1596. Effter store saker .. skulle consulteras öfwer. RARP V. 1: 6 (1652). Då vi .. kunde consultera med hvarandra om denna puncten. Scheele Bref 392 (1780). Ett helt collegium / af läkare om honom konsultera. VLitt. 3: 746 (1902). 2NF (1910).
2) rådfråga (ngn), fråga (ngn) till råds, inhämta (ngns l. en myndighets) mening l. utlåtande; ofta med avs. på läkare: söka, vända sig till. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 217 (1702). Att ni .. konsulterar en erfaren läkare. Roos Skugg. 384 (1891). (Man anser) att England endast låtsats konsultera Frankrike, innan det gjorde upp med tyskarna. SvD(A) 1935, nr 165, s. 6. särsk. i p. pr. med pass. bet.: som kan rådfrågas, som ger råd o. förslag, rådgivande. Konsulterande ingenjör, ingenjör som mot ersättning åtar sig att lämna råd, uppgöra förslag, utöva kontroll o. d. i tekniska frågor. Är representantförsamlingen endast konsulterande, så (osv.). Bolin Statsl. 2: 387 (1871). RtKatal. 1936, 1: 896.
Avledn.: KONSULTATION, r. l. f. [jfr t. konsultation, eng. o. fr. consultation; av lat. consultatio (gen. -ōnis)]
1) till 1: rådplägning, rådslag; överläggning; numera företrädesvis (i sht i fackspr.) om överläggning mellan läkare angående sjukdomsfall. Gustaf II Adolf 107 (1614). Topelius Fält. 5: 333 (1867; om överläggning mellan läkare). De konsultationer som ägde rum mellan oss (dvs. brittiska regeringen) och övriga nationer. DN(A) 1933, nr 304, s. 6.
2) till 2: rådfrågande, rådfrågning; i sht med avs. på läkare. PH 5: 2927 (1750). De högst betrodda läkarna pläga anlitas till konsultation. Billing i 3SAH 15: 84 (1900). —
KONSULTATIV, se d. o.
