SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONSULENT kon1sɯlän4t l. -su-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. konsulent, liksom it. consulente av lat. consulens (gen. -ntis), p. pr. av consulere (se KONSULERA)]
(titel för) fackutbildad person anställd i offentlig l. enskild tjänst för att meddela råd o. upplysningar; oftast ss. senare led i ssgr (vilkas förra led anger värksamhetsområdet) l. elliptiskt för ngn av dessa. Dalin (1871). SFS 1893, nr 109, s. 8. Hos skolöverstyrelsen anställda konsulenter för nykterhetsundervisningen och för skyddshemsverksamheten (osv.). Därs. 1920, s. 917. FinlStatskal. 1928, s. 232. — jfr BIBLIOTEKS-, FÖRELÄSNINGS-, JAKTVÅRDS-, JORDBRUKS-, MEJERI-, TRÄDGÅRDS-KONSULENT m. fl.
Ssgr: KONSULENT-BEFATTNING.
-KURS. kurs för utbildning av konsulenter inom visst område (särsk. inom jordbruket). SFS 1912, s. 345.
-TJÄNST.
Spoiler title
Spoiler content