SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONSULÄR kon1sɯlä4r l. -su- l. -læ4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[av fr. consulaire (se KONSULAR-)]
adj. till KONSUL 3 o. KONSULAT 3: som har avseende på l. tillhör en konsul l. konsulatväsendet, som innehaves av en konsul, som utövas l. utföres av konsul(er) l. ett konsulat. SFS 1892, nr 19, s. 41. Konsulär visering af pass till Finland. PT 1901, nr 113 A, s. 2. Diplomatisk eller konsulär tjänsteman. SFS 1920, s. 953.
Spoiler title
Spoiler content