[jfr t. kontestieren, eng. contest, fr. contester; av lat. contestari, taga till vittne, bevittna, av com (se KON-) o. testis, vittne (jfr TESTIKEL)]
(†)
1) bevisa, betyga, ådagalägga. RP 2: 160(1632). Jag (kunde) medh mit lifs mistande och min blods förgjutelse min upricktighet häruthinnan .. Contestera. AJMessenius(1640) i HSH 9: 189. Wallquist EcclSaml. 1—4: 409(1771). Dalin(1871).
2) betyga, försäkra, bedyra. Holländske Gesandterna .. hafwa .. contesterat sina Principalers inclination til förra Wenskaps vnderstödiande medh Hs. Kongl. Mtt. NAv. 5/6 1656, nr 2, s. 4. Jag contesterar heligt, att om jag skulle behöfva informator, att jag då .. icke valde någor annan. Linné Bref I. 5: 164(1769). Pfeiffer 82(1837).
3) ifrågasätta; bestrida. Pfeiffer(1837). Vi vilja icke kontestera sannolikheten af denna karaktär, utan låte den .. stå för författarens räkning. Frey 1848, s. 368.Ekbohrn(1904).
