KONTEXT kontäk4st, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. kontext, eng. context, fr. contexte; av lat. contextus, av com (se KON-) o. textus (se TEXT)]
text i sitt sammanhang (ofta i motsättning till: not l. anmärkning); (ett skriftställes) sammanhang med det föregående o. efterföljande; (en skrifts) innehåll; vanl. i best. form. Widekindi KrijgH 2Ded. 2 b (1671). Enär .. sådane ord och Phraser förekomma, som hafva flera vanliga bemärkelser, bör den rätta .. af sjelfva Contexten och sammanhanget sorgfälligt utletas. IBibelkom. 1773, § 2. SFS 1892, nr 22, s. 2. Hans ansökan .. lyder till kontexten sålunda: (osv.). Wedberg HD 184 (1922).
