publicerad: 1937
KONTOKURANT kon1tωkɯran4t l. -ku-, l. kon3tω~kɯran2t l. ~ku-, r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet conto courant)
Etymologi
[jfr t. kontokorrent, fr. compte courant, ävensom eng. accountcurrent; av it. conto corrente, eg.: löpande konto, av conto (se KONTO) o. p. pr. av correre, av lat. currere (se KONKURRERA)]
handel. löpande räkning mellan personer, firmor, banker osv. vilka stå i varaktig affärsförbindelse med varandra; äv. om utdrag ur dylik räkning (utvisande debet- o. kreditposter under viss tid). Zettersten AnmMynt 158 (1771). Nisbeth (1870). Hos oss brukar sjelfva utskriften af räkningen (med banken) kallas kontokurant. Rosenberg Bankv. 27 (1878). SvUppslB (1933).
Spoiler title
Spoiler content