SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOPPA kop3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. koppa; jfr d. koppe; av mnt. kop (se KOPP, sbst.1)]
(i sht förr) kopp- l. klockliknande redskap (av glas l. metall, förr äv. av horn) som stjälpt fastsättes på ngt ställe på huden o. vari luften förtunnas gm uppvärmning l. med luftpump, varvid blodet suges dit så att en upphöjd o. blodfylld fläck uppstår, varur blodet stundom utsuges genom rispor som åstadkommits med ”snäppare”; koppglas, kopphorn; stundom äv. övergående i bet.: ställe på huden där dylik koppa anbragts, gm koppning åstadkommen upphöjd o. blodfylld fläck på huden. Sätta koppor (på ngn) [efter mnt. koppe setten]. Så skal man .. en stoor koppe sättia offuan vpå Swolman. Lemnius Pest. A 4 a (1572). Som Badstu-Mannen först the snottre Koppor warmar / Och drager sedan Blood af Skulror, Been och Armar. Spegel GW 67 (1685). Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 258. Koppa .. (det koppade stället). LoW (1862). Schulthess (1885; med hänv. till koppglas). — jfr BAD-, BLIND-KOPPA.
Ssgr: A (i sht förr; möjl. äv. att hänföra till KOPP, sbst.1 2; jfr KOPPA, v.1 ssgr): KOPP-SÄTTANDE, n. (kopp- 1662. koppa- 1623. koppe- 1623) L. Paulinus Gothus Pest. 88 b (1623). Kopsättiande tienar och stundom vthi nödh, / At vthdraga Blodet emillan Hudh och Kiött. Bondepract. C 6 b (1662). —
-SÄTTARE. (förr) Palme SläktPalme 570 (1917). Med C. H. († 1709) förlorade Malmö .. sin siste badare och koppsättare av gamla stammen. Agri YrkesmMö 51 (1930). —
-SÄTTNING. Berchelt PestOrs. H 1 a (1589). Blödningen .. (från såret) underhålles medelst koppsättning. Lovén Anv. 91 (1838).
B (†): KOPPA-SÄTTANDE, se A.
C (†): KOPPE-LÅTANDE, n. [jfr ÅDERLÅTANDE] = KOPP-SÄTTANDE. Man (skall) betiäna sig med Koppelåtande i hetziga (flussar). Lindh Huuszapot. 37 (1675). —
-SÄTTANDE, se A.
Spoiler title
Spoiler content