publicerad: 1937
KORNELL kornäl4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cor-. -nel (-neel) 1745 (kornel-bär)—1902. -nell 1685 (cornellträ) osv. cornouiller, pl. 1780)
Etymologi
[efter t. kornelle, kornellbär, l. kornel- (i t. ex. kornelkirsche); jfr fht. curnil- (i curnilboum), eng. cornel, fr. cornouille (ä. fr. äv. corn(e)ille), it. corniolo; ytterst till lat. cornus, kornellkörs, motsv. gr. κράνος, kornellkörs, besläktat med lit. Kirnis, namn på en gudomlighet som skyddar körsbärsträden]
bot. o. trädg. växt av släktet Cornus Lin.; förr äv. i pl. med samma bet.; utan tillagd bestämning oftast om den på vissa ställen i södra Sv. odlade busken Cornus mas Lin. (med ätbara frukter), äv. kallad äkta kornell; äv. (i sht i pl.) om frukt av ”äkta kornell”. Röd kornell, hårdved (Cornus sanguinea Lin.). Vit kornell, den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade busken Cornus alba Lin., videkornell. Serenius Iiii 3 b (1757; i pl.). PJBergius PVetA 1780, s. 39 (i pl.). JönkHushSällskH 1828, s. 23. Jönsson Gagnv. 467 (1910). — jfr BEN-, HÖNS-KORNELL.
-TRÄD, förr äv. -TRÄ. (kornell- 1685—1885. kornelle- 1638—1749) [jfr t. kornelbaum] växt av släktet Cornus Lin., kornell; numera bl. (tillf.) om mer l. mindre trädlik form. Franckenius Spec. F 2 a (1638). Linné Ungd. 1: 288 (1731). Schulthess (1885). —
B (†): KORNELLE-TRÄD, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content