[jfr dan. o. t. korsar, fr. corsaire; av it. corsaro, av mlat. cursarius, till lat. cursus, lopp (jfr KORSO,KURS). Formen corsär, -air är lånad från fr. — Jfr HUSAR]
1) (i sht förr) sjörövare, pirat, fribytare; särsk. (förr) om sjörövare från barbareskstaterna; tillf. äv. om kapare (se d. o. 1). Emot Turckiske Corsarernes anfall, (må) Convoyerne taga i beskydd och förswar hwarjehanda Skepp och Fahrkostar. Stiernman Com. 3: 945(1672); möjl. till 2. Eberhardt AllmH 3: 102(1776). Grimberg VärldH 4: 85(1930). NDA 11/2 1934, Söndagsbil. s. 8 (om kapare).— särsk. i bild. Skildrar Sommelius stormen på hafvet, så är han sjelf derute, en korsar, som kämpar med vind och vågor. GHT 1867, nr 292 B, s. 3.
