SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KORSO kor4sω, r.; best. -n.
Ordformer
(äv. skrivet co-)
Etymologi
[av it. corso, av lat. cursus (se KURS). — Jfr KORSI]
1) eg., i fråga om förh. i sydeuropeiska länder: (den förnäma världens) promenad, särsk. i vagn, gm en stads huvudgator, särsk. vid karnevalstiden; äv. i allmännare anv., om festtåg i det fria, särsk. i smyckade vagnar; äv. konkret, om raden av vagnar resp. gående i dylikt tåg. NF (1879). Å Idrottsparken i Stockholm har s. k. allmän corso blifvit populär och parken anordnar numera sådana velocipedfester ganska ofta; senast i går afton var det .. ”corso” vid illumination och musik. TIdr. 1897, s. 356. Andra pris i corson borde enligt våra okunniga ögon tagas av den låga bil, som var riggad till ett skepp. SDS 1929, nr 203, s. 3 (i fråga om blomsterkorso i Landskrona). SvUppslB (1931). — jfr BLOMSTER-KORSO.
2) eg., i fråga om förh. i sydeuropeiska länder: bred huvudgata på vilken korso (i bet. 1) brukar äga rum; äv. i allmännare anv., om praktfull l. bred, vanl. trädplanterad gata l. väg. Andersson (1845). Han kunde gå ut på gatorna och t. ex. på Corson höra utroparna. Wulff Leopardi 262 (1913). OoB 1930, s. 368 (om väg inom utställningsområde).
Ssg (till 1; i fråga om förh. i sydeuropeiska länder): KORSO-TID(EN). Den som vid korsotiden promenerar på Paseo de Recolètos i Madrid. Hultenberg Lothar SpanSjäl 22 (1921).
Spoiler title
Spoiler content