2) (numera i sht i vitter stil; se dock b) körsång, kör; äv. bildl. (Indianerna) höllo en sång, bestående af en Chorus, som uprepade hvad en af dem, stående, söng förut. Cook 3Resa 53(1787). Slutligen bortdog samtalet (mellan vaktknektarna) eller förvandlades i ett chorus af snarkningar. Sparre Stand. 80(1847). Beyer Sång. 21(1887). Grodornas hesa korus i dammen bakom ladan. Tigerschiöld ShermanAndrKläd. 111(1924). — särsk.
a) (†) bildl., i uttr. göra korus, instämma. Då gnuggade Järta händerna och skrattade, och alla ynglingarne i kabinettet gjorde chorus. Crusenstolpe CJ 1: 324(1845). OPSturzen-Becker(1864) i Sturzen-Becker 2: 235.
b) (fullt br.) i uttr. i korus, eg. i fråga om körsång; vanl. bildl.: samfällt, samstämmigt, enstämmigt, med en röst; alla på en gång. (Omkvädet i folkvisor) må sjungas af en annan stämma (än själva visan) eller af folket i chorus. Geijer I. 3: 373(1817). Jag har .. hört löjet gå från mun till mun i skallande korus. Kullberg Bref 1: 66(1844). ”Ack, så ledsamt!”, ljöd det i korus från de tilltalades läppar. FrSmål. 17(1893). Då en hel klass lärjungar i unison korus afgifva svar på lärarens fråga. Noreen VS 2: 435(1910). Böök Lejon 139(1935).
Ssg: (2 b) KORUS-LÄSNING. pedag. högläsning i korus (i skolklass). PedT 1904, s. 271.
