KOSIDANGS kωs1idaŋ4s l. kω1s-, r. (f. WoJ); best. -en.
(starkt vard., skämts.) hop, följe, massa; nästan bl. i uttr. hela kosidangsen, hela hopen l. ”surven” l. ”rasket”. WoJ (1891). Händelsevis känner hon ingen annan än mig af hela kosidansen. Falk Skolp. 61 (1903). Östergren (1930). jfr (tillf.). Dom kunde förresten få sätta igång kosidangsen när som helst. Rogberg Mot. 77 (1927; om motortävling).
