publicerad: 1937
KOSING kω3siŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
(i vissa trakter, starkt vard.) ss. koll. o. i pl.: pängar. SocDem. 1892, nr 290, s. 3. Om jag bara hade kosingar, skulle jag köpa dej ett posetiv. Sandberg GHusH 21 (1897). Att byrådirektören gärna vill ha kosing för att resa till Golfströmmen och studera denna. SD(A) 1930, nr 324, s. 14.
Spoiler title
Spoiler content