publicerad: 1937
KOSSA kωs3a2, sbst.3, förr äv. KOSA, sbst.3 f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kosa 1823. kossa 1843 osv.)
Etymologi
(vard., i sht smeksamt) ko. Weste FörslSAOB (1823). Braun Calle 46 (1843). SvD(A) 1934, nr 166, s. 7. — särsk. (starkt vard.) bildl., om annan varelse, numera nästan bl. om kvinna, för att beteckna densamma resp. henne ss. klumpig (tung o. ovig) l. tölpaktig o. dum l. trög l. lat o. slö; jfr KO, sbst.1 1 f γ. Warburg Richert 2: 29 (i handl. fr. 1840). Bergman Hancken 118 (1920; om kvinna). Calissendorff Locke Gyckl. 95 (1922; om en trög häst).
Spoiler title
Spoiler content