SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOSSA kωs3a2, sbst.3, förr äv. KOSA, sbst.3 f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(kosa 1823. kossa 1843 osv.)
Etymologi
[jfr nor. o. isl. kussa; till KO, sbst.1 — Jfr KOSSA, sbst.4]
(vard., i sht smeksamt) ko. Weste FörslSAOB (1823). Braun Calle 46 (1843). SvD(A) 1934, nr 166, s. 7. — särsk. (starkt vard.) bildl., om annan varelse, numera nästan bl. om kvinna, för att beteckna densamma resp. henne ss. klumpig (tung o. ovig) l. tölpaktig o. dum l. trög l. lat o. slö; jfr KO, sbst.1 1 f γ. Warburg Richert 2: 29 (i handl. fr. 1840). Bergman Hancken 118 (1920; om kvinna). Calissendorff Locke Gyckl. 95 (1922; om en trög häst).
Spoiler title
Spoiler content