KOXA kok3sa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. KOX kok4s, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(koks 1910—1915. koksa 1928. koxa 1732 osv.)
Etymologi
[sv. dial. kåks(a), motsv. nor. koks(a), skål med öron l. skaft; biform till KÅSA, sbst.]
(i Norrl.) liten skopa av trä l. ben att dricka vatten ur (använd särsk. bland lapparna). Så snart .. (lappen) blef varm, tog han med koxa vatn i hafvet. Linné Skr. 5: 133 (1732). (Lappen) ville sälja koksar och band till turisterna. Didring Malm 2: 65 (1915) Manker Jokkm. 40 (1928).
