SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOVUG, adj.
Ordformer
(kofvug)
Etymologi
[sannol. avledn. av KOVE, sbst.1]
(†) om plats: skyddad (mot vind)? Fiärlar hafva sina mäste tillhåld på kofvuga ställe, der ej särdeles fri luft är. Linnæus Bijskjöts. 74 (1768).
Spoiler title
Spoiler content