SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRABAT kraba4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er; förr äv. KRABATER, m.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. krab- (cr-) c. 1620 osv. krabb- (cr-) c. 1635—1848. -at c. 1620 osv. -ater, sg. 1778)
Etymologi
[jfr d. krabat, kroat, ostyrig l. uppsluppen person o. d.; efter ä. t. krabate, kroat, i nt. o. andra t. dial.: ostyrigt barn o. d., sidoform till kroat (se KROAT). Kroaterna voro kända för sin vilda framfart i sht under trettioåriga kriget. — Jfr KRAVATT]
1) (†) kroat. Någre och femtie krabater och tyske ryttare. OxBr. 8: 18 (1630). Bliberg Acerra 438 (1737).
2) (vard.) skojare, gynnare, skälm; numera nästan bl. i skämtsam anv.; förr äv.: lymmel, rackare; skurk, sälle. Visb. 1: 326 (c. 1620; bet. oviss). Drick för din flicka, du gamla krabat! Bellman 5: 296 (c. 1775). Du är en rolig krabat. Fahlcrantz Schiller Fiesko 26 (1821). Mannen .. är .. känd som en vild och supig krabat. Wetterbergh Sign. 70 (1843). ”Hvad har du understått dig, krabat,” han skrek. Runeberg 2: 60 (1848). Janson Lögn. 21 (1912). Vi ä' inte så'na där otrevliga krabater, som super sig fulla. Hultenberg Barbusse Eld. 1: 104 (1917). En liten krabat med oskyldigt utseende. DN(A) 1931, nr 42, s. 30. — särsk.
a) om djur. Lundgren MålAnt. 3: 62 (1873). Det är .. små starka krabater dessa bäcköringar. Hammarström Sportfiske 97 (1925).
b) (†) övergående i bet.: (feg) stackare, ynkrygg. Blanche Stockh. 72 (1845). Men ingen får vara en mes och krabat, / Munhjelte och stor blott i orden. Sander (o. Flodman) 172 (1871).
c) (†) rövare, ”snapphane”. 18 stycken krabbater eller Snapphanar. Osbeck Lah. 135 (1796). SKL (1848).
Avledn.: KRABATISKA, r. l. f. (†) till 1: kroatiska språket. SvMerc. 1763, s. 763.
Spoiler title
Spoiler content