SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRABB krab4, adj. -are.
Etymologi
[sidoform till KRAPP, adj.]
sjöt.
1) (†) i uttr. krabb bändning, för att beteckna en tvär l. hård böjning av ett skeppståg. Platen Glascock 1: 230 (1836).
2) om sjögång: kännetecknad av korta, höga o. toppiga vågor; särsk. i uttr. krabb sjö; äv. om våg: kort o. hög. Bladh (o. Hornstedt) 59 (1799). Nordsjöns krabba vatten. Lindqvist Dagsl. 3: 211 (1904). Sjöarna stiga mörka och krabba med väldiga, vita skumhättor. Ahlman HavHimm. 23 (1916). I hård landvind blir sjön krabbare. Engström Penn. 155 (1927).
Ssg (sjöt.; till 2): KRABB-SJÖ. (numera föga br.) krabb sjö. Roswall Skeppsm. 1: 208 (1803). Fennia XLVI. 1: 16 (1925).
Spoiler title
Spoiler content