SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRABBA krab3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. krabba, skrapa, riva upp (marken), ä. d. krabbe, krafsa, riva; jfr nt. o. holl. krabben, skrapa, skava; rotbesläktat med KRAFSA. — Jfr KRABBLA]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) skrapa, krafsa. (Rentjurarna) äro under brunsttiden elaka, krabba med fötterna, rossla som svin. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 24 (c. 1830). Högberg JesuBr. 1: 155 (1915).
2) [efter motsv. anv. i holl.] (numera knappast br.) skeppsb. (med vasst föremål l. med krita o. d.) göra skåror resp. ränder i skeppstimmer (efter vilka sedan timret tillhugges o. formas). Rålamb 10: 46 (1691). Witt Skeppsb. 159 (1863).
Särsk. förb. (till 2; skeppsb.): KRABBA AV10 4. (numera knappast br.) förse (skeppstimmer o. d.) med skåror l. ränder; äv. abs. Rålamb 10: 44 (1691). Smith 214 (1916).
Ssg (till 2; skeppsb.): KRABB-PASSARE, r. l. m. [jfr t. o. holl. krabbpasser] (numera knappast br.) DA 1824, nr 7, s. 3. Witt Skeppsb. 205 (1863).
Spoiler title
Spoiler content