publicerad: 1937
KRACKLA, v.2; pr. ind. sg. -ar.
Ordformer
(krakl-)
Etymologi
(†) gräla, tvista, ”bråka”. En (av gästerna) sitter i bänck, både kraklar oc kräblar. BrölBesw. 226 (c. 1670; i annan hskr.: både skacklar oc hacklar).
Spoiler title
Spoiler content