SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRAK kra4k, interj. o. sbst.3, n.; ss. sbst. best. -et.
Etymologi
[ljudhärmande; jfr KRACK, interj., KRAS]
I. (föga br.) interj. återgivande det ljud som åstadkommes, då ngt krossas l. brytes av: kras. Krak, där hade han ägget. Dalin Arg. 2: 140 (1734, 1754; bildl.).
II. sbst.
1) (numera föga br.) läte som frambringas av vissa fåglar, särsk. kråkor l. korpar, äv. änder. Lind (1749; under krähe). Kraket af hungriga korpar. Rutström Schiller Röfvarb. 55 (1799). Svartengren Vårst. 20 (1912).
2) (†) allmännare: brak, buller. Krak .. Brak, gny, buller. Schultze Ordb. 2413 (c. 1755).
3) (†) i uttr. gå i krak, gå i kras, bliva krossad; gå under. Stiernhielm Jub. 120 (1644, 1668). AWollimhaus Vitt. 14 (1672).
Avledn.: KRAKA, v.1 [jfr nor. krake, v., mnt. kraken, holl. kraken, t. krachen]
1) (numera föga br.) till II 1; om vissa fåglar: frambringa ett kraxande l. snattrande läte; jfr KRAXA. Gravander Buffon 4: 12 (1807). Strindberg SvÖ 2: 91 (1883).
2) (†) om människa: frambringa ett kraxande l. harklande läte; äv. refl.; jfr KRAK, sbst.3 II 1, 2. Murenius AV 170 (1648). PoetK 1821, 2: 69.
3) (numera föga br.) till II 2: braka; krasa; ofta opers. Mörk Ad. 1: 16 (1742). Han slog til at dät krakade. Schultze Ordb. 2414 (c. 1755). Den kälfrusna marken krakade under hennes fötter. Callerholm Stowe 60 (1852). Tholander Ordl. (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content