SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRAKE kra3ke2, sbst.2, m. l. r.; best. -en.
Etymologi
[av nor. krake; jfr shetl. krekin, tabunamn för valfisk; besläktat med KRAKE, sbst.4]
i enlighet med norsk folktro, benämning på ett jättestort havsvidunder. Bergman Jordkl. 408 (1766). Wallenberg (SVS) 1: 196 (1771). SvUppslB (1933).
Spoiler title
Spoiler content