SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRAPPA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. krappa; jfr nor. krapa; besläktat med KRAVA; sannol. sammanhörande med KRAPP, adj., KRAMP, adj., KRAFT. — Jfr KRAPP, sbst.2, KRÄPPA]
(†) ”krava”. Block MotalaStr. 35 (1708). Om vintren, då .. (vattnets) flytande igenom frysning eller så kallad krappning afstadnar. Berndtson PVetA 1797, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content