KRATS krat4s, sbst.2, förr äv. KRASS, sbst.3, r. l. m. (RP 1: 137(1629) osv.); best. -en; pl. -ar; äv. n. (BoupptSthm 16/6 1677,Dalin(1852)); best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(krats (cr-, -(t)tz) 1626 osv. krass (cr-) 1687)
Etymologi
[jfr d. krads; av t. kratz, vbalsbst. till kratzen (se KRATSA, v.). — Jfr KRÄTS]
(i fackspr.) eg.: avfall som uppkommer vid kratsning; särsk. metall. oxider, slagg o. avfall av olika slag som kunna tillgodogöras för utvinnande av metallinnehållet; äv. tekn. avfall vid klädesruggning; ofta koll. (i sg. o. pl.). OxBr. 11: 211(1626). 7 tunnor krattz. BtÅboH I. 13: 300(1638; i bouppt. efter guldsmed). Krats .. är den kopparblandade orenlighet, hvilken, som et hvitt skum eller grädda, flyter på gårkopparen. Wallerius Min. 453(1747). Då Gulldsmeders Krattser sammansmälltas. Rinman JärnH 519(1782). Omsmältning af krats, som under garningar uppkommit. JernkA 1853, s. 278.LoW(1862; om avfall vid klädesruggning). Tennavfallet vid svarvningen, det s. k. krats. Löfgren TenngjH I. 1: 295(1925).
Ssgr: KRATS-KOPPAR. (i sht förr) metall. erhållen gm omsmältning av krats. Linné Ungd. 2: 217(1732). Bergroth(1887). —
