KRATER krate4r, sbst.1, äv. KRATÄR -ä4r l. -æ4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. krater, eng. crater, fr. cratère, lat. crater; av gr. κρατήρ, blandningskärl, krater, till indoeur. kra- i κεράννυμι, jag blandar; jfr KRATER, sbst.2]
arkeol. med vid öppning försett kärl (av bränd lera l. metall) vari forntidens greker o. romare blandade sitt vin med vatten, blandningskärl. Hallenberg BerMetallk. 71 (1819). Ur kratern, blandkruset, hvari vinet blandades med vatten, hällde man det med öskrus i skålarna och med grepar försedda bägare. Laurin Konsth. 52 (1900). Malmberg Uppg. 55 (1911). Kjellberg GrekRomK 113 (1932). — särsk. (i poesi, enst.) bildl.: ”bägare”, ”pokal”. Ur fjerran oss lockar ett skönare land: / Der vänner oss famna vid Lifvets kratér. Atterbom i Phosph. 1810, s. 8.
