(†) riva; klå, klia; krafsa; klösa. Linc.(1640; under rado). (Påfåglarna) kratta med sina Fötter. IErici Colerus 1: 389(c. 1645). När the (dvs. fåren) med Hornen eller Fötterna kratta sig på Ryggen. Därs. 2: 134. Han klöste och krattade sitt Ansichte medh Naglarna. Sylvius Curtius 560(1682). Ihre(1769).
Särsk. förb. (†): KRATTA SIG UPP. The begynte medh händerne kratta och grijpa sigh vp öfwer stora Stenar och Klyfftor. Sylvius Curtius 381(1682).
