SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRATTA krat3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (mera tillf.; Holmberg 2: 729 (1795), Dalin (1852)).
Etymologi
[kanske delvis identiskt med KRATTA, v.1, men väsentligen (o. för modern språkkänsla alltid) avledn. av KRATTA, sbst.2]
med kratta bearbeta (ngt); med kratta rensa o. jämna (gårdsplan, trädgårdsgång, trädgårdsland m. m.) l. uppluckra (jord o. d.); äv. abs. Dahlman Humleg. 4 (1748). Ett graflag bör bestå af fem raska gräfvare och en förman, som krattar och har tillsyn vid arbetet. Lundström Trädg. 1: 24 (1831). Jorden gräfves och krattas. HbTrädg. 1: 30 (1872). Ute krattades (på lördagen) gården och alla gångarna i trädgården. MinnGPrästh. 5: 36 (1929). — särsk. (†) bildl.: (Sedan Plotinus) hafwer alla the gamblas mehningar igenomfahrit, och sitt förnufft ther medh krattat och höflat. Sylvius Mornay 153 (1674).
Särsk. förb.: KRATTA NED10 4 l. NER4. med kratta nedmylla (frö o. d.). Salander Gårdzf. 102 (1727). Nordforss (1805). —
KRATTA UPP10 4, äv. OPP4.
1) med kratta (ngn gg harv) uppluckra (jord). Gadd Landtsk. 2: 321 (1775). Obedd gräfde och krattade han upp min jord. Ahrenberg Männ. 1: 4 (1904).
2) med kratta föra upp (jord) så att en upphöjd ”säng” kommer till stånd. Man krattar upp jorden på höjden (vid anläggning av gurklister). HbTrädg. 2: 32 (1872).
Spoiler title
Spoiler content