SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRAVALL kraval4, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av t. krawall (som vunnit spridning från o. med revolutionsåret 1830), av t. dial. graball (Hessen), av grebell (Bajern), larm, till rebellen, larma, väl under formell påvärkan av ä. t. o. t. dial. krawall, motsv. mlat. charavallium, sidoform till charivarium, larm, kattmusik (jfr CHARIVARI)]
(gatu)-upplopp, gatutumult, gatuorolighet; vanl. i pl. Händelserna äro ungefärligen lika vid alla upplopp, nu benämda kravaller. Wingård Minn. 9: 71 (1848). Inom ett par dagar ha vi kravall. Heidenstam Svensk. 2: 202 (1910). På tisdagen förekommo i sydöstra Berlin blodiga sammanstötningar mellan kommunister och polis. Kravallerna pågingo i flera timmar. SvD(A) 1930, nr 6, s. 20. — jfr GATU-KRAVALL(ER).
Spoiler title
Spoiler content