KREPIN krepi4n, r. l. m. ((†) n. Weste, Björkman(1889)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. kre- (cre-) 1678. cri- 1686)
Etymologi
[jfr t. o. eng. crepine; av fr. crépine, avledn. av crêpe, krusflor (se KRÄPP)]
(i sht förr) tofs av (kring en rundsvarvad trästomme spunna silkes)snodder; vanl. om dylika tofsar fästa i en fortlöpande rad ss. en frans längs kanten av en möbel o. d.; vanl. i pl.; jfr ECKROR.BoupptSthm 1678, s. 1019 b. Paulun .. med Crepiner omkring. GGyllenstierna(1700) hos Trolle-Bonde Hesselby 113. Björkman (1889). — jfr SILKES-KREPIN.
