KRETA kre3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. kreta; jfr d. kritte, nor. krĭta; till en germ. stam krit-, rista (jfr KRETS, sbst.1)]
(i vissa trakter, vard.) tälja, karva (i l. på ngt); äv. med innehållsobj. betecknande resultatet; vanl. med nedsättande bet., med bibegrepp av att kniven är dålig l. hanteras oskickligt o. d. Man knåpar och kretar på några stockar och bygger en båt. Hallström DödFall. 14 (1902). Matts .. kretade en segelbåt av ett vedträ. Siwertz Nov. 58 (1918).
