SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KRETS kret4s, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (KOF II. 1: 447 (1659) osv.) ((†) -er LPetri KO 84 b (1571; äv. i hskr. 1561), Nordberg C12 1: 478 (1740); -or Hiärne 2Anl. 185 (1706)).
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-. -eess (-eesz) 1526c. 1600. -eetz 15411685. -eis (-eisz, -ejs, -eys(s)) 1680c. 1810. -eitz (-eijtz) 16261761. -es c. 1620. -ess (-esz) 1576c. 1755. -ets (-etz) 1558 osv. -euss 1701. -eutz 16901704. -iss (-ijss, -isz) 15471698. -itz 16421698)
Etymologi
[fsv. kre(e)z, kredz, kreys, kreytz; jfr fd. kresz, kretz, ä. d. kre(i)ds, d. kreds, nor. krets; av ett icke anträffat mht. kreitz, motsvarande t. (nederrhensk dial.) kreitz (varav holl. kreits), av ett germ. kraitia-, sidoform till germ. kraita-, varav mht. kreiȝ (t. kreis), cirkellinje, inhägnad kampplats, trollkrets, landområde, till en germ. stam krit-, rista (jfr KRETA, v.2)]
1) (numera utom ss. senare ssgsled blott i a, b, f, g β) (mer l. mindre) cirkelformig linje; cirkel; ngn gg äv.: (mer l. mindre) spiralformig linje. Helsingius (1587). Omringa, Omkrissa, göra en Ring och Kresz. Linc. (1640; under circulo). Tarmkanalen (hos Pentacrinus) ligger i krets. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 298. Hvar och en krets eller cirkel (som tänkes dragen kring jordklotet) delar man i 360 lika stora delar. Berlin Lsb. 246 (1852). — jfr CILIAR-, CIRKEL-, HALV-KRETS m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) om cirkel ss. (hednisk) religiös symbol, magiskt tecken o. d. Kolmodin QvSp. 1: 410 (1732). Dybeck Runa 1842—43, 1: 26. SvH 1: 289 (1903). — jfr TROLL-KRETS.
b) (i sht i fråga om fornnordiska förh., fullt br.) (område inom) (cirkel)linje som avgränsar en kampplats (vid tvekamp). Visb. 3: 408 (c. 1700). De kämpar utan tadel / stå dock i kretsen fast. / Men skarpt bet Angurvadel, / och Atles klinga brast. Tegnér (WB) 5: 80 (1825). jfr: Holm kallas den Kreszen som ristades på marken in om hwilken Kämparna de slogos och fecktade. Verelius 122 (1681).
c) om ring omkring solen l. månen. IErici Colerus 1: 7 (c. 1645). Nordforss (1805).
d) astr. o. geogr. vändkrets; jfr CIRKEL 2 a. När Solen hinner til Kräfwetans kretz. Elvius Qvadr. 3 (1697). — jfr DAGJÄMNINGS-, SOLSTÅNDS-, VÄND-KRETS(EN).
e) i allmännare anv.: omkrets. Sylvius EOlai 1 (1678). Bredden och diupet på sielfva skopan, bör vara lika som ett annat qvarters mått, och ingalunda af vidare krets. Stridsberg Åkerbr. 83 (1727). Wallquist EcclSaml. 1—4: 377 (1784). — jfr OM-KRETS.
f) (i vissa trakter) fisk. i oeg. anv., om sidoarmarna till en storryssja (som bilda den s. k. yttre förgården). Ekman NorrlJakt 349 (1910). — jfr STOR-KRETS.
g) övergående i bet.: yta begränsad av en cirkel; jfr b. — särsk.
α) herald. i vapensköld. Uggla Herald. 68 (1746). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847).
β) [jfr t. erdkreis; efter lat. orbis terræ l. terrarum, om jorden tänkt ss. en plan, rund skiva] (i vitter stil, numera mindre br.) i sådana uttr. som jordens l. ländernas krets, om jorden, ”hela jorden”, ”hela jordens ring”, l. (i sht förr) världens krets, dels om jorden, dels i utvidgad anv. om universum, världen, ”hela världen”. En dagh .. på huilken .. (Gud) skall döma werldhenes kreesz. Apg. 17: 31 (NT 1526; Bib. 1917: världen). Vatnet .. kringom hela jordenes krets .. heter .. Oceanus. Lenæus Hübner 8 (1726). Adlerbeth Buc. 24 (1807).
2) om (rörelse i) cirkelformig bana.
a) om (mer l. mindre) cirkelformig bana vari ngn l. ngt rör sig l. tänkes röra sig; ofta bildl. Flygmaskinen flög i en vid krets över staden. En hwirfwelwind, som .. hwirflar sigh vthi ring och kretzor. Hiärne 2Anl. 185 (1706). Tankans flygt beskref en högre krets. 2SAH 9: 130 (1819). Åkningen i krets. Lundvall KonstSkridsko 30 (1858; i fråga om skridskoåkning). Auerbach (1911). — jfr OMLOPPS-KRETS. — särsk. (†): bana vari en himlakropp (i sht planet) rör sig l. synes röra sig. Siw ähre Planeterne, hwartera i sijn Kretz. Schroderus Comenius 32 (1639). Cometernas kretsar. Fischerström Mäl. 6 (1785). Geijer Dikt. 130 (1840; uppl. 1922).
b) (numera föga br.; se dock β, γ) rörelse i en mer l. mindre cirkelformig bana; kretslopp; varv. Kom, Hector! Lät oss Haren bry! / Han ej i dag för oss skall göra många kretsar. Envallsson AllaNögda 2 (1782). Adlerbeth Buc. 70 (1807). Henning Spegl. 49 (1915). — särsk.
α) (numera knappast br.) jäg. i uttr. krets!, användt ss. kommandoord till hund som skall ”holma” (se d. o. 1 b). Hahr HbJäg. 54 (1865). Bergström HbJagtv. 147 (1872).
β) (el.-tekn., i sht radio, fullt br.) strömkrets. Avstämd krets, i radiomottagare: strömkrets, särskilt ”avstämd” för mottagning på vissa våglängder. RadioAm. 1924, nr 1, Annons. s. 15. Aga-Baltic har .. en fyrarörsapparat med sju avstämda kretsar. SvD(A) 1933, nr 313, s. 7.
γ) (i sht i vitter stil, fullt br.) i bildl. anv., om en (lång) utveckling l. ett förlopp vari samma faser (tyckas) återkomma efter en viss tid; kretsgång, kretslopp; jfr CIRKEL I 8 b, CYKEL, sbst.1 2 slutet. Leopold 1: 28 (1790, 1814). Kretsen av de kyrkliga festdagarna uppfattades (under medeltiden) som en erinring om Kristi liv här på jorden. Nilsson FestdVard. 196 (1925).
3) († utom i ssgn DJUR-KRETS) bälte, zon. — särsk.
a) geogr. = BÄLTE 2 a. Dhen brinnandhe Kretzen eller Zona Torrida. RelCur. 303 (1682). Sätherberg Blomsterk. 92 (1879).
b) astr. elliptiskt för: djurkrets(en). Thuronius Alm. 1660, s. 37.
4) († utom ss. senare led i ssgr) sfär; rymd. Ingen Ängel fins i Himmelens kritz, / .. til reds / At menniskian förlossa och frija. Chærberus C 1 b (1642). Fahlcrantz 3: 223 (1864). — jfr DUNST-, HIMMELS-, LUFT-, STJÄRN-KRETS m. fl. — särsk. om var o. en av den gamla världsuppfattningens himmelssfärer; jfr CIRKEL I 6, HIMMEL 1. JGOxenstierna 1: 14 (1805). Begge helvetsfostren (dvs. synd o. död) / Uppforo genom alla himlens kretsar. Dens. 4: 355 (1815). Hagberg Pred. 6: 12 (1820).
5) (†) gräns (omkring ett område); i sht i bildl. anv., om gräns för (ngns) förmåga, kunskap, befogenhet, värksamhetsområde osv.; jfr 6, 7. Såsom utaf Platonis ord 50. Stadier wore från Gambla Vpsalas kris in til Siön, så är än i dag. Rudbeck Atl. 1: 888 (1679). (Notarius) öfverskrider .. sin krets (om han upphöjer sig till ordförande vid valförrättningen). VDAkt. 1789, nr 109. Reuterdahl InlTheol. 395 (1837; bildl.).
6) († utom i a, b, c, d) av en (tänkt) begränsningslinje avgränsat område; äv. om inom ett dylikt område boende personer; stundom svårt att klart skilja från 5; jfr 1 b, g. Gustaf II Adolf 15 (c. 1620). Holland uti sin lilla kretz hyser öfver 2 millioner menniskior. SvSaml. 3: 63 (1764). Agardh ThSkr. 2: 28 (1842, 1856). — jfr HÖR-, KÄNSEL-, VÄXT-KRETS. — särsk.
a) (fullt br.) (område för) lokalt begränsad underavdelning av förbund, förening, organisation o. d.; jfr DISTRIKT 1. BetDöfstUnd. 1878, s. 26. (Röda korsets) verksamhet utövas i distrikt och inom distrikten i kretsar. SFS 1915, s. 814. 2NF 26: 1475 (1917; om valkrets). — jfr ANDELS-, DIAKONI-, DOM-, FÖRBUNDS-, HUSHÅLLNINGS-, VAL-KRETS m. fl.
b) (i Finl.) elliptiskt för: uppbådskrets. FFS 1901, nr 26, s. 51. — jfr UPPBÅDS-KRETS.
c) (i fråga om utländska förh.) förvaltningsområde. Schroderus Dress. 246 (1610; i fråga om tysk-rom. riket). Alle starostier och lähn under Riga creitz. Almquist CivLokalförv. 3: 330 (i handl. fr. 1630). LAHT 1893, s. 60 (i Preussen). Kjellén Storm. 2: 156 (1905; i fråga om ryska förh.).
d) (numera mindre br.) i bildl. anv. Hvilken skulle väl raisonnera med den, som har ställt sig utom kretsen af alt raisonnement? Kellgren 2: 95 (1787). Inom sin egen fridlysta krets skulle Religionen herrska. Tegnér (WB) 3: 158 (1817). Siwertz Ekotempl. 15 (1930).
7) († utom ss. senare ssgsled) område l. sfär för ngns värksamhet l. intresse l. förmåga l. erfarenhet l. förstånd l. dyl.; stundom svårt att klart skilja från 5. Sträfva ei til högre äros spetz, / Och tänck ei öfver tin förmågos lilla kretz. Kolmodin QvSp. 1: 186 (1732). Förnuftets idéer ligga (enl. Jacobi) inom en krets, som är för förståndet otillgänglig. Nyblæus Forskn. III. 1: 14 (1886). Paulson Minnestal 97 (1899). — jfr BEFATTNINGS-, BETRAKTELSE-, DRAGNINGS-, ERFARENHETS-, FATTNINGS-, FÖRESTÄLLNINGS-, KUNSKAPS-, LIVS-, SYSSLO-, VÄRKNINGS-, VÄRKSAMHETS-KRETS m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som gå utom l. hålla sig inom sin krets, gå utom resp. hålla sig inom området för sin värksamhet, sin erfarenhet osv. Weste (1807). Det är ett elakt märke på tidens anda, att mängden .. ständigt äflas att gå utom sin krets. Wallin Rel. 2: 308 (1827). Sundén (1886).
b) i sådana uttr. som vara utom l. över ngns krets l. ligga utom ngns krets o. d., ligga utanför området för ngns fattningsgåva l. intresse osv. Stockenström ÅmVetA 1773, s. 27. Almqvist AmH 1: 24 (1840). Schulthess (1885).
8) om ring av personer l. föremål l. dyl.
a) ring som bildas av ett antal (stående l. sittande osv.) personer; äv. oeg., om (mindre) grupp av personer i allm. De stodo (l. sutto osv.) i (en) krets omkring honom. De slöto (l. slogo) (en) krets omkring honom. (Han) fann en stoor hoop församblade i en kretz. VDAkt. 1676, nr 246. I det furstliga .. tältet / Herrskaren satt, i höfdingars krets. Stagnelius (SVS) 3: 65 (1817). Folkdans. 44 (1923). — särsk.
α) (†) om spetsgård. Svart Gensv. G 5 a (1558). Ekeblad Bref 1: 83 (1651).
β) (förr) mil. i oeg. anv., om (mer l. mindre) kretsformig uppställning (i skyttelinje) av mindre truppavdelning. ExRegFot 1837, s. 143. KrigVAH 1883, s. 135.
b) ring som bildas av ett antal (uppställda) föremål l. dyl.; ngn gg äv. oeg., om del av en dylik ring. Nordström Samh. 2: 508 (1840; om domarring). (Vagnarna) ställdes i en tät, vidsträckt krets. Rydberg Sing. 36 (1857, 1865). En krets af gröna berg, som öppnar sig åt söder. Selander Keller Seldw. 1: 1 (1913). — jfr BLAD-, DOM-, DOMAR(E)-, STEN-, STIPEL-, STÅNDAR(E)-KRETS m. fl.
9) om vissa grupper l. sammanslutningar av personer; stundom, i sht ss. senare ssgsled, svårt att skilja från 8 a. — särsk.
a) grupp av medborgare vilka med hänsyn till social ställning, förvärvsarbete, bildning osv. te sig ss. en enhet; samhällsklass; vanl. i pl.; i sådana uttr. som inre, vidsträckt(are) krets(ar) ofta med mer l. mindre klar anslutning till 1. Omgås i de högre kretsarne. Weste FörslSAOB (1823). Den krets i samhället, som utgjordes af välmående handtverkare. Rydberg Ath. 243 (1859). De bildade kretsarne. SvTidskr. 1873, s. 496. Bergman LBrenn. 263 (1928). — jfr ARBETAR(E)-, PROLETÄR-, SAMHÄLLS-KRETS.
b) om grupp av personer som betraktas ss. en enhet på grund av samhörighet l. på grund av att de äga gemensamma intressen l. dyl.; i sådana uttr. som inre, vidsträckt(are) krets(ar) ofta med mer l. mindre klar anslutning till 1. Kolmodin QvSp. 1: 248 (1732). Den krets .., som sågs hos fru Silfverstolpe. Wennerberg 2: XXXIV (1882). I en krets af glada vänner. Hedenstierna Kaleid. 20 (1884). Akademiska kretsar. Siwertz JoDr. 29 (1928). särsk. i uttr. den husliga kretsen l. hemmets krets, ss. beteckning för familjekrets(en). Carlén Repr. 383 (1839). Simonsson Stagnelius 121 (1909). — jfr AFFÄRS-, AFTON-, BARNA-, BEKANT-, BEKANTSKAPS-, BEUNDRAR(E)-, BRODER-, BRÖDRA-, FACK-, FACKMANNA-, FAMILJE-, HOV-, KUND-, LÄRJUNGE-, LÄSAR(E)-, LÄSE-, OFFICERS-, PERSON-, SKALDE-, SYSKON-, SÅNGAR(E)-, SÄLLSKAPS-, UMGÄNGES-, UNIVERSITETS-, VÄN-KRETS m. fl.
c) avdelning av en skola, klass (se d. o. 4 a); numera bl. om dylik avdelning i lyceum; jfr CIRKEL I 10 d, RING. LPetri KO 84 b (1571; äv. i hskr. 1561). Donatus lästes (i skolorna i Finland under 1500-talets senare hälft) på alla fyra kretsarne eller klasserna. Heikel Filol. 21 (1894). SFS 1928, s. 1318 (i fråga om lyceum).
10) (i sht i fackspr.; mindre br. utom ss. senare led i ssgr) beteckning för sammanfattningen av med varandra (ur ngn viss synpunkt) samhörande företeelser l. förhållanden l. dyl.; grupp; jfr CYKEL, sbst.1 3, GRUPP, sbst.1 2. En krets af sins emellan sammanbundna äldre berättelser. Atterbom Minnest. 2: 193 (1853). Hahr ArkitH 194 (1902). jfr (†): Alla Natur-Alster kunna fördelas i tvenne Kretsar (Orbes). Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 20. — jfr FABEL-, IDÉ-, LEGEND-, MOTIV-, MYT-, SAGO-, ÄMNES-KRETS m. fl.
Ssgr: (jfr 1 f) KRETS-ARM, r. l. m. (i vissa trakter) fisk. sidoarm på storryssja. Ekman NorrlJakt 351 (1910).
-AVDELNING~020. i sht konkret, till 6 a, om avdelning som tillhör en krets av ett hushållningssällskap. BtRiksdP 1891, 6Hufvudtit. s. 98.
(1) -BANA, r. l. f. [jfr t. kreisbahn] kretsformig bana; äv. bildl. Carlén Bull. 2: 145 (1847; bildl.). 2SAH 50: 335 (1874).
(1) -BLADIG. [jfr t. kreisblätterig] särsk. i uttr. kretsbladig grodnate, vattenväxten Batrachium (Ranunculus) circinatus Sibth, med cirkelrunda blad; jfr HJUL-BLADS-NATE. Nyman FanerogFl. 134 (1873).
(1) -BOLL. (krijssboldt) [jfr ä. d. kredsbold; av t. kreisball, boll använd i vissa spel] (†) benämning på ett slags bollspel vari målet utgjordes av en på marken uppritad cirkel? G1R 18: 540 (1547).
(jfr 2) -BORR. [jfr t. kreisbohrer] (förr) tekn. borrliknande värktyg för utskärande av runda brickor ur trä, kork l. dyl.; jfr PACKNINGS-SKÄRARE. JournManuf. 2: 7 (1826).
(1) -BÅGE. [jfr t. kreisbogen] (mindre br.) cirkelformig båge (se BÅGE, sbst.1 2). Schultze Ordb. 2432 (c. 1755). En ökedja hvilken i en kretsbåge sträcker sig (osv.). SvD 1897, nr 39, s. 4. särsk. (†) om parentestecken. Hof Skrifs. 137 (1753).
-CHEF. särsk. (i Finl.) till 6 b. FFS 1919, nr 20, s. 12.
(6 c) -DOMARE. (i fråga om utländska förh.) NerAlleh. 1886, nr 171, s. 3 (i fråga om förh. i Amerika).
(6 c) -DOMSTOL~02, äv. ~20. [jfr t. kreisgericht] (i fråga om utländska förh.) Lönnberg Franzos HalfAs. 100 (1881; i fråga om förh. i Galizien). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 184 (i fråga om förh. i Dorpat på 1600-t.).
(8 a β) -FORMERING. (förr) mil. jfr FORMERING 2. KrigVAT 1845, s. 498.
(1, 2) -FORMIG. [jfr t. kreisförmig] (mer l. mindre) cirkelformig. Wikforss 1: 978 (1804). En kretsformig rörelse. Phosph. 1811, s. 492. En kretsformig portik. Hahr ArkitH 346 (1902).
(jfr 6 a) -FÖRENING. lokalt begränsad underavdelning av organisation, förbund l. dyl. TurÅ 1888, 1: 9.
(1 f) -GAP. (i vissa trakter) fisk. i storryssja: öppning mellan landarm o. sidoarm. Ekman NorrlJakt 349 (1910).
-GÅNG; pl. -ar.
1) tekn. på kugghjul: delningscirkel; jfr KRETS, sbst.1 1. Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) [jfr t. kreisgang] till 2; jfr -LOPP; äv. bildl. VetAH 1740, s. 381. Den moderna .. Liberalismen har .. längesedan fulländat kretsgången af sina axiomer. SvLittFT 1835, sp. 86. Jorden har .. en kretsgång kring solen, hvilken (osv.). Timberg Meteor. 4 (1908).
-INDELNING~020. i sht till 6 a: (ett områdes) indelning i kretsar. Kretsindelning .. för val af riksdagsmän. SFS 1889, Bih. nr 79, s. 5.
(8 b) -KAMMA, r. l. f. örten Myriophyllum verticillatum Lin., vars blommor sitta i krans, kransslinga. Nyman VäxtNatH 2: 40 (1868).
(1) -LINJE. (i sht i vitter stil) (mer l. mindre) cirkelformig linje. Regnér Begr. 322 (1803). Melander Långtur 176 (1896).
(2) -LOPP. [jfr t. kreislauf] rörelse som sker i (mer l. mindre) cirkelformig bana; jfr -GÅNG 2. Adlerbeth Æn. 331 (1804). Kollergångar, ett slags kvarnar, där två stenar rulla i kretslopp över en tredje. SvSkog. 1050 (1928). särsk.
a) astr. om en himlakropps rörelse i sin bana; jfr KRETS, sbst.1 2 a slutet. JJNervander 1: 24 (1847).
b) med., zool. om blodets cirkulation i en levande organism; särsk. i uttr. lilla resp. stora kretsloppet, om den blodcirkulation varigm blodet föres från hjärtat till andningsorganen o. tillbaka till hjärtat resp. från hjärtat till kroppens hårkärlsnät o. tillbaka till hjärtat. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 211. Thunberg Livsförrättn. 64 (1924).
c) bildl.; jfr KRETS, sbst.1 2 b γ. Leopold 3: 79 (1802, 1816). Årstidernas kretslopp. Sundén (1886).
(1) -MUSKEL. (†) anat. ringmuskel. Lovén ÅrsbVetA 1845 49, s. 459. Munnens kretsmuskel. Lundberg HusdjSj. 302 (1868).
(8 b) -MÖJA, r. l. f. örten Ranunculus auricomus Lin., vars flikade stjälkblad ha flikarna sittande kransformigt vid stammens bladfästen, majsmörblomma. Nyman HbBot. 297 (1858).
(6 a) -NÄMND, r. Stockholms kretsnämnd (av föreningen Norden). SvD(A) 1919, nr 121 A, s. 8.
(jfr 2 b) -PROCESS. fys. cirkelprocess (se d. o. 2). Kolsyrans kretsprocess. NoK 4: 88 (1921).
-RUND, r. särsk. (föga br.) till 8 a, om (mer l. mindre cirkelformig) ring av personer. MarkallN 1: 90 (1820). Atterbom Lyr. 3: 185 (1829).
(1) -RUND, adj. [t. kreisrund] (i sht i fackspr.) cirkelrund. Atterbom Minn. 548 (1819).
(2) -RÖRELSE. rörelse som sker i (mer l. mindre) cirkelformig bana; jfr -GÅNG 2, -LOPP. Boström 2: 34 (1838).
(6 c) -STAD. (i fråga om utländska förh.) huvudstad i en ”krets”. Iduna 4: 165 (1813; i fråga om ryska förh.).
-STYRELSE. i sht konkret, till 6 a. SFS 1903, Bih. nr 69, s. 2.
(jfr 8 b) -STÄLLD, p. adj. (mindre br.) bot. kransställd. BotN 1909, s. 104. 2NF 33: 796 (1922).
(6 c) -STÄNDER, pl. [efter t. kreisstände] (i fråga om utländska förh.) församling av valda ombud för befolkningen i en krets. NF 13: 221 (1889; i Preussen). 2NF 30: 660 (1920; i fråga om det tyskromerska riket).
-VIS, adv. i krets; i l. efter kretsar; särsk.
1) till 6 c. LMil. 2: 477 (1691; i fråga om förh. i Estland). 2VittAH 27: 127 (1873, 1876; i fråga om förh. i det tysk-romerska riket).
2) (mindre br.) till 8 a. Nordström Samh. 1: 36 (1839).
(6 c) -ÖVERSTE, m. [efter ä. t. kreisoberster] i fråga om förh. i tysk-romerska riket: furste utsedd av kretsständerna i en krets att inom denna upprätthålla landsfreden. Brask Pufendorf Hist. 316 (1680). 2NF 30: 660 (1920).
Avledn.: KRETSA, se KRETSA, v.1
KRETSIG, adj. (†) i sht till 1: (mer l. mindre) cirkelrund. 2Saml. 35: 214 (1662). En kretsig .. mursträcka. Dybeck Runa 1842—43, 3: 27.
Spoiler title
Spoiler content