SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRICKA krik3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr fr. criquer, knastra o. d.; av ljudhärmande urspr. — Jfr KRICK KRACK]
(mindre br.) frambringa ett (svagt) knäppande ljud; vanl. i fråga om syrsornas läte. Strindberg Utop. 14 (1885). Berg Spanskt 130 (1915).
Spoiler title
Spoiler content