SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRICK KRACK krik4 krak4, interj.
Etymologi
[jfr t. krickkrack, eng. cric(k)-crac(k), fr. cric crac; ljudhärmande. — Jfr KRICKA, sbst. o. v.]
(mindre br.) interj. återgivande ett (svagt) knakande ljud. Krick, krack, sa' isen. Callerholm Stowe 74 (1852).
Spoiler title
Spoiler content