SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KRIGSMAN krik3s~man2, äv. krig3s-, äv. 4~1, m.; best. -mannen; pl. -män ((†) -männer Fryxell Ber. 2: 149, 194 (1826)).
Ordformer
(crygsz- 1526. kridz- 1695. krigs(s)- 1541 osv. krigz- 15581723. krijgs(s)- (krijgsz-, krijgz-) 15261665. krigx- 15261561. kriges- (krijges-) c. 15851668)
Etymologi
[jfr d. krigsmand, t. kriegsmann; av KRIG o. MAN, m.]
krigare, soldat; numera i sht dels i vittert präglat spr., dels (i fackspr.) i inskränktare anv.: person som tillhör krigsmakten (lyder under krigslagarna). En tapper och erfaren krigsman. Landzhöffdingens crygszmen (togo) Iesum till sigh på retthusit. Mat. 27: 27 (NT 1526). The Swenske .. hafwe waridt .. berömlige krijgzmän. Skytte Or. B 1 b (1604). Rädder Krijgzman brukar haarewärian. Grubb 700 (1665). Fredric Wilhelm (I) förökte .. (Preussens) magt, både såsom Krigsman och Hushållare. Regnér Begr. 80 (1780). (Hon) fäste sina tårade ögon på den gamle krigsmannens ärliga ansigte. Braun Calle 164 (1843). Till krigsmän hänföras: a) officerare och underofficerare vid krigsmagten; b) manskap och spel ..; c) värnpligtige. SFS 1881, nr 55, s. 1. Krigsman skall frukta Gud och vara Konungen huld och trogen. TjReglArm. 1889, s. 221 (i krigsmannaerinran). Wirsén Vint. 206 (1890). SFS 1914, s. 957. — särsk.
a) (†) i uttr. indelt krigsman, indelt soldat; jfr INDELA 4 slutet. KrigVAH 1835, s. 104.
b) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Herren är then rette Krigsmannen. 2Mos. 15: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: stridsman). Een rett Christen Krijgzman. PPGothus Und. T 8 b (1590). Kolmodin QvSp. 1: 178 (1732). — särsk. (†): slagskämpe. Att hann .. pläger och stelle sig som eenn Krigzmann vthi Samqwemmer. UppsDP 3/5 1594. Balck Es. 126 (1603).
Ssgr: A: KRIGSMANNA-BANA, r. l. f. krigarbana. Lefrén Förel. 2: 83 (1817).
-BEFATTNING.
-BESTÄLLNING. (-manna- 1893. -mans- 1558) jfr BESTÄLLNING 1 a. G1R 28: 568 (1558). SFS 1893, nr 50, s. 1.
-ED. (-manna- 1724 osv. -mans- 1844) (förr) (trohets)ed som avlades av krigsman vid inträdet i krigstjänsten (numera ersatt av ”krigsmannaerinran”). Gynther Förf. 3: 64 (cit. fr. 1724). Krigsart. 1795, 14: 23. SFS 1884, nr 46, s. 2.
-ERINRAN~020. mil. i högtidliga former given erinran om krigsmans förpliktelser som meddelas den som inträder i krigstjänst (o. som sedan 1887 ersätter den förr brukliga krigsmannaeden). SoldatinstrTrängtr. 1918, s. III. SvUppslB 8: 821 (1931).
-SED. (-manna- 18311891. -mans- 1876) krigarsed. Min gamla hand (skall) efter krigsmannased straffa dig för ditt otidiga förakt. Fryxell Ber. 5: 15 (1831). WoJ (1891).
-SÄLLSKAP~20 l. ~02. sammanslutning av krigsmän; särsk. i uttr. Svenska krigsmannasällskapet, benämning på ett år 1796 stiftat militärt vetenskapligt samfund som år 1804 fick namnet Krigsvetenskapsakademien. KrigsmSH 1797, s. 3 (1796). 2NF 14: 1317 (1911).
-VIS, sbst. (-manna- 18071891. -mans- 1829) i uttr. på krigsmannavis, efter krigsmannased, på krigarvis. Weste (1807). Snart bäddades af ljungens ris / En säng på äldsta krigsmansvis. Arnell Scott Sjöfr. 141 (1829). WoJ (1891).
-ÄRA, r. l. f. krigarära. WoJ (1891).
B: KRIGSMANS-BERÖM. (†) krigarära. Widekindi KrijgH 241 (1671).
-BESTÄLLNING, se A.
-BONDE. (†) innehavare av hemman som hade skyldighet att uppställa o. underhålla krigsman. RARP 8: 263 (1660).
-ED, se A.
-HEMMAN. (numera mindre br.) kam. militiehemman. Placat 20/9 1652. Schybergson FinlH 1: 484 (1887).
-HOSPITAL. (†) vård- o. försörjningsanstalt för invalider o. ålderstigna krigsmän. Gustaf II Adolf 243 (1621).
-HUS. (förr) inrättning för försörjning o. vård av invalider o. uttjänta fattiga krigsmän; särsk. om den inrättning av detta slag som grundades i Vadstena (i det forna klostret därstädes) år 1646 o. som ägde bestånd till år 1770. Den Regementskrifvaren, som skulle löpa gathulopp, skall gifva till Krigsmanshuset 300 daler h[vitt] myntt. RP 9: 245 (1642). Nödlidande personer och fattige krigsbetjänte, som af krigsmanshuset och Amiralitets-Cassan icke kunde understödjas. Schönberg Bref 3: 302 (1778). SvRiksd. II. 12: 209 (1934).
Ssgr: krigsmanshus-avgift. (förr) avgift till krigsmanshus; särsk. kam. om dylik avgift i form av en särskild beskattning. SynodA 1: 181 (1693). KrigVAT 1844, s. 101. Meurman (1846).
-bokhållare. (förr) bokhållare vid krigsmanshuset i Vadstena. Bonsdorff Kam. 129 (1833; i fråga om förh. 1795).
-daler. (förr) avgift av en daler som erlades till krigsmanshuset för varje soldat som inskrevs i rullan. LMil. 3: 306 (1693). Dalin (1852).
-fogde. (förr) = -bokhållare. IT 1791, nr 16, s. 2. Bonsdorff Kam. 129 (1833; i fråga om förh. 1795).
-fond. krigsmanshus tillhörig fond; särsk. benämning på en Vadstena krigsmanshus urspr. tillhörig fond vilken sedan år 1873 förvaltas av statskontoret o. ur vilken utdelas pensioner o. understöd åt uttjänt manskap. Bonsdorff Kam. 725 (1833). Vadstena krigsmanshusfond. SFS 1915, s. 367.
-gratialist. person som åtnjuter pension l. understöd från krigsmanshusfonden. KrigscollKungör. 16/2 1822, s. 3. RiksdRevStatsv. 1897, s. 85.
-hemman. till krigsmanshuset i Vadstena anslaget hemman (varifrån räntorna numera utgå till krigsmanshusfonden). LMil. 1: 97 (1681). PH 5: 3238 (1752). Bonsdorff Kam. 128 (1833). 2NF (1911).
-inspektor. (förr) jfr INSPEKTOR, sbst.1 b. SynodA 1: 181 (1693). LMil. 4: 1179 (1699).
-kassa. = -fond. OrdnWadstenaKrigzmHuus 1689, s. B 4 b. (Närkes regemente) egde del i Örebro läns krigsmanshuskassa. 2NF 20: 336 (1913). Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare. SFS 1920, s. 874.
-pänningar, pl. (förr) jfr -avgift. LMil. 3: 71 (1692).
-JORDEBOK. (†) militiejordebok. Stiernman Riksd. 1243 (1655). KrigVAH 1835, s. 100.
-KASSA. (förr) under amiralitetet (marinförvaltningen) stående offentlig kassa varur understöd utgick till behövande uttjänta krigsmän vid flottan. Schmedeman Just. 882 (1685). Betiente vid Krigsmans Cassan. Henel 1735 96 (1736). KrigVAH 1842, s. 207 (i fråga om förh. under K. XI:s tid). jfr AMIRALITETS-KRIGSMANSKASSA.
-ORDEN. (†) riddarorden. (Påven Johannes XXIII) stichtade en ny Krijgszmans Orden, .. som skulle strijdha emot the Saracener. Schroderus Os. 2: 752 (1635).
-PRÄST. (†) krigspräst. VDP 1681, s. 278.
-ROCK. (tillf.) krigardräkt, uniformsrock. Runeberg 5: 50 (1860).
-SED, -VIS, sbst., se A.
-VIS, adv. (†) på krigsmannavis (jfr KRIGSMANNA-VIS, sbst., under A). Hamb. (1700).
-ÄMBETE. (†) krigsmannabefattning. Gustaf II Adolf 37 (c. 1620). Schroderus Os. 2: 641 (1635).
Avledn.: KRIGSMANSKAP, sbst.2 (sbst.1 se KRIG ssgr), förr äv. KRIGSMANNASKAP, n. (-man- 1914. -manna- 1877)
1) egenskap(en) l. förhållandet att vara krigsman; äv. övergående i bet.: krigstjänst. Krigsmannaskapet vardt hållet för en förhatlig börda. Framtiden 1877, s. 57.
2) [jfr motsv. anv. av SJÖMANSKAP] egenskap(en) att vara en god krigsman, duglighet o. förmåga ss. krigsman. Hvad man skulle vilja kalla krigsmanskap eller soldatens förvärfvade förmåga att finna sig till rätta under krigets olika situationer. SvD 1914, nr 22, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content