SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSPEKTOR in1späktω4r l. -spek-, sbst.1, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -spect-)
Etymologi
[jfr dan. o. t. inspektor, eng. inspector, fr. inspecteur; av lat. inspector, vbalsbst. till inspicere (se INSPICIENT). Anm. Ordet har i ä. tid sannol. uttalats med betoningen 032 l. 040 (jfr uttalet i t. o. lat.), vilken gm påvärkan från pl.-formen ersatts av betoningen 104. — Jfr INSPEKTOR, sbst.2, INSPEKTÖR]
person som har överinseende över ngt l. utövar tillsyn (o. kontroll) över ngt (l. ngn).
a) (utom i fråga om ä. förh. numera bl. i α, β) i fråga om övervakande (o. ledning) av väsentligen praktisk värksamhet l. tillsyn av yttre förhållanden: uppsyningsman, tillsyningsman, arbetschef. SthmStadsord. 1: 40 (1635). Inspectorens hustru öfver himmelhusen i staden. Roman Holbg 211 (1746). Privatorum Betjente af bättre vilkor, såsom .. Inspectorer, Factorer eller Commissionairer. PH 5: 3482 (1752). Ekbohrn (1868). — jfr DYKERI-, SALTERI-, SOCKERBRUKS-, VÄG-INSPEKTOR m. fl. — särsk.
α) (fullt br.) person som (i allm. under ägaren l. självständig förvaltare) är arbetsledare på o. har uppsikt över landtegendom (utan att själv deltaga i landtbruksarbetet), (under)förvaltare; jfr BEFALLNINGSMAN 6, FOGDE 3, GÅRDSFOGDE. Swedberg Schibb. 442 (1716). Broocman Hush. 1: 52 (1736). Mormor har ingen inspektor, endast en rättare, hon är själv hemma i varje detalj. Oterdahl En 37 (1927). jfr: Inspector moste han ju endteliga tituleras ... Wåre gamle, gudelige .. män kallade en sådan i evangelio gårdzfogda. Swedberg Schibb. 454 (1716). jfr äv.: Någre ömkelige Fogdar, som på små Säterier knapt hafva nyckel til en Spanmåls-Bod, måste heta Inspectorer. Dalin Arg. 1: 119 (1733, 1754). — jfr EGENDOMS-, FRÄLSE-, GÅRDS-, LANDTBRUKS-INSPEKTOR m. fl.
β) (numera föga br.) vid gruva, bruk, förr äv. fabrik: arbetschef, platschef, förvaltare. Henel 1729 18 (1730). Inspektor .. (var) benämningen på arbetschefen vid Tumba, åtminstone så länge Erasmus Mülder fanns där. Ambrosiani DokumPappersbr. 369 (1923; i fråga om förh. 1760). Fredr1Tid 41 (1924; i fråga om förh. under 1730-talet). — jfr BRUKS-, GRUV-INSPEKTOR.
γ) (i fråga om ä. förh. i norra Sv.) person som under skogens ägare utövade ledning och tillsyn vid skogsavvärkning. Främlingarna från rikets och världens alla vråar nämndes (i Norrland) patroner, de underhavande befälen voro ”inspektorer” och ”faktorer”. Högberg Frib. 23 (1910). — jfr SKOGS-INSPEKTOR.
b) (utom i fråga om ä. förh. numera bl. i β, γ) ss. titel för vissa befattningshavare i statstjänst (l. motsvarande enskild tjänst) vilka ha till uppgift att utöva tillsyn o. kontroll inom viss inrättning l. förestå lokal avdelning (anstalt, station, kontor o. d.) av viss inrättning; äv. om person som vid inrättning l. institution o. d. har hand om räkenskaper o. bokföring (o. andra ekonomiska angelägenheter), motsvarande: bokhållare, kamrer, syssloman, kontorschef. Henel 1729 128 (1730; vid posten). LReg. 351 (1734). Yttermera skal denne Cammar-Råd hafva upsickt öfver Cammar-Archivum, tilhållandes Inspectoren, at hafva alle böcker, Räkenskaper och handlingar, som där förvaras böra, i god ordning. PH 2: 1053 (1734). Vid Kongl. Maj:ts Djurgård. Inspector, Herr E. N. Hofcal. 1771, s. 66. En uppsyningsman under namn af inspektor .. var Kronan ansvarig, att ej det minsta otillåteligt (brännvins-)brännande utöfver bränneriets taxation värkställdes. Tersmeden Mem. 6: 135 (1787). År 1642 efter Burei afgång inrättades (i räkningekammaren) ett särskildt kontor under en inspektor. Linde SvEkonR 40 (1888). I slutet av 1620-talet fanns .. (i Östergötland) liksom i övriga provinser en inspektor över kyrkotionden. Almquist CivLokalförv. 1: 399 (1917). — jfr BARLAST-, BRÄNNVINS-, DJURGÅRDS-, DOMKYRKO-, EKVIRKES-, KANAL-, KONTROLL-, KRIGSMANSHUS-, KRONO-, KRONOBRÄNNERI-, KYRKO-, LOTS-, MYNT-, POST-, PÄRLE-, SALPETERSJUDERI-, SLOTTS-, SLUSS-, TELEGRAF-, TIONDE-INSPEKTOR m. fl. — särsk.
α) (förr) bärgv. ss. titel för vissa befattningshavare vid bärgsstaten; jfr BÄRGS-FOGDE. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 2 a. BlBergshV 19: 225 (1660). Wi befallom .. them som til Inspectorer och Skogswaktare förordnade äre, at the noga och granneligen hafwa upsikt på bemälte Masteskogar. Bergv. 1: 293 (1674). Almquist Bergskoll. 74 (1909; i fråga om förh. c. 1644). — jfr AVRADS-, KONST-, KRONOAVRADS-INSPEKTOR m. fl.
β) ss. titel för vissa befattningshavare vid tullvärket; utom i fråga om ä. förh. numera bl. dels ss. senare led i vissa ssgr, dels elliptiskt för TULL-INSPEKTOR. Petter Flygge som war Inspector öffver tullerna i Wermelandh och på Daal. Gyllenius Diar. 37 (c. 1660). Brobergen 24 (1692, 1708). — jfr GENERAL-, GRÄNS-, LANDTULLS-, PACKHUS-, PROVINSIAL-, SJÖTULLS-, TULL-, ÖVER-INSPEKTOR.
γ) järnv. titel för vissa befattningshavare vid statens l. enskilda järnvägar; dels ss. senare led i ssgr, dels elliptiskt för STATIONS-INSPEKTOR. LfF 1902, s. 177. Inspektoren skulle just blåsa af tåget. Lindqvist Stud. 110 (1906). — jfr MASKIN-, STATIONS-, UNDER-, ÖVER-INSPEKTOR.
δ) (förr) justerare (av mått o. vikter m. m.); äv. i uttr. inspektor över mått, mål, vikt. Inspectorn (bör) således wigterne ther efter (dvs. efter stockholmsvikten) .. hwar efter sin tilbörlige proportion, rätta. Bergv. 1: 244 (1668). PH 2: 885 (1731). Förkl. 30/11 1756, s. 4.
ε) (förr) uppsyningsman å skeppsbro l. vid viss kronan tillhörig våg. Inspectorerne wid Falun och Afwestad Wåg. FörordnPostw. 49 (1704). PH 1: 584 (1724). PublBarl. 6/2 1734, s. 2. — jfr BRO-, VÅG-INSPEKTOR.
Ssgr: (a β) INSPEKTORS-BOSTÄLLE~020. (förr) boställe för bruksinspektor. JernkA 1833, s. 493.
(a α) -BYGGNING. byggnad avsedd till bostad för inspektor. Palmblad Nov. 4: 166 (1845, 1851).
(a α) -FLYGEL. flygelbyggnad avsedd till bostad för inspektor. Bergman HNådT 143 (1910).
(a β) -GÅRD. (förr) = -BOSTÄLLE. Blanche Bild. 2: 5 (1864).
-PLATS. särsk. till a α. AB 1865, nr 31, s. 4. LAHT 1886, s. 291.
-TJÄNST. särsk. till a α o. b β, γ. SthmStCal. 1810, s. 159. SFS 1916, s. 119.
(b) -TUNNA. (†) urspr. till ”tiondeinspektor” (”tiondefogde”) anslagen sädestionde? RP 3: 63 (1633). Resolverades att biblie-, tuchthuses- och inspectorstunnan här effter affskaffas skole. Därs. 7: 11 (1637). Att inspectors tunnan eller provision proportionaliter emillan tionde-fougdhen och kornhuset fördeltes. OxBr. 11: 285 (1643).
Avledn.: INSPEKTORSKA, f. (vard., tillf.) hustru till inspektor. särsk.
1) till a α, β. BoupptSthm 1686, s. 156 b, Bil. Inspektorskan satte hela bruket i rörelse för att leta efter de försvunna. Bergman VSmSkr. 330 (c. 1850). De unga patronernas hushåll förestods .. af en gammal inspektorska. Blanche Bild. 4: 74 (1865).
2) till b γ. Gamle stinsen .. och inspektorskan. Hedenstierna Fideik. 167 (1895).
Anm. I starkt bygdemålsfärgat spr. förekommer (i bet. a α, b γ) ngn gg formen spektor. Dalin Vitt. 4: 158 (c. 1740). Almqvist Går an 71 (1839). jfr AKock i NordT 1901, s. 389.
Spoiler title
Spoiler content