SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRIMMER krim4er, r. l. m. l. f. (Östergren (1930)), äv. n. (KatalÅhlénHolm 37: 83 (1916), Östergren (1930)); best. -n resp. krimret.
Ordformer
(krimer 1824 (: Krimerbräm). krimmer 1885 osv.)
Etymologi
[av t. krimmer, till ortnamnet KRIM (jfr KRIM-, KRIMSK)]
eg.: (lamm)skinn av krimfåret; numera vanl. om ett slags persianliknande vävnad som utgör en efterbildning av detta skinn; jfr KRIM-SKINN. Muffen är af svart sammet med garnityr af krimmer. Freja 1885, s. 189. SvUppslB (1933).
Ssgr: KRIMMER-BRÄM. DA 1824, nr 267, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content