SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRING kriŋ4, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(kring c. 1635 osv. kringer 1665—1756. kringt, adv. 1588 osv. kringesta, superl. best. n. 1617)
Etymologi
[fsv. kringer, lätt, snabb, sv. dial. kring, snabb; jfr ä. d. kreng, kring, d. kræng, fyndig, duktig, händig, nor. kring, rask, lätthanterlig, isl. kringr, lätt att göra l. bruka; eg.: rund, böjd, allsidigt värksam l. användbar; till samma stam som sv. dial. kring, ring (se KRING, prep. o. adv.). — Jfr KRINGA, v.2]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) snabb, rask, flink, livlig; som försiggår snabbt l. hastigt. Att Pulszådren kringt slår. Berchelt PestBeg. B 7 a (1588). Du tycker, at du äst i dina sysslor kringer. Hiortzberg YttDom. 34 (c. 1740, 1756). Hon kutade af utmed strandsnåret, kringt gick benen. Nordin Vägsk. 113 (1907). Hallström Händ. 123 (1927). — särsk. i fråga om talande o. d.: rapp, livlig, hastig; ofta i uttr. kring i munnen (stundom målet), dels: som talar fort, dels närmande sig l. övergående i bet.: talför, munvig. Pourel de Hatrize Föret. 8 a (1650). Kringer i munn som Attiska Bij't (dvs. som Xenofon). Runius (SVS) 2: 7 (c. 1698). Ingrid .. talade, hvad man säger, mycket kringt: halfva meningen utstötte hon, och den andra hälften sväljde hon alltid ned. CFDahlgren 4: 70 (1830). Men först tog ja mej ett par pilleknarkare för å bli kringare i mun. Engström Gubb. 13: 146 (1926).
2) (†) som sker ofta; anträffat bl. ss. adv.: ofta. Hwadan är ock thet, at man som kringast hörer thet allena predikas, hwad the finna för sig i postillor; och texten, såsom then lyder, icke altid vttolkas? Swedberg SabbRo 192 (1690, 1710). Dens. Schibb. 305 (1716).
Ssgr (†): (1) KRING-FOTAD, p. adj. snabbfotad, rask i sina rörelser. Sniö-Ripor .. hålla sig mäst nedre på marckene, och äro kringfotade. Broman Glys. 3: 449 (c. 1740). ÅngermMedelp. 1935, s. 162 (1771). —
(1) -HÄNDT l. -HÄND, p. adj. flink i händerna, händig, behändig (se d. o. 1); äv. i substantivisk anv. Lind (1738). Kringhänd lätliga får; men släpphänd rätliga mister. Nicander GSann. 31 (1766). Möller (1790, 1807). —
(1 slutet) -ORDAD, p. adj. munvig, pratsjuk. Tessin Bref 2: 359 (1755). —
(1 slutet) -TUNGAD, p. adj. snabbtungad, munvig. Våra kringtungade tider. Tessin Bref 1: Föret. 4 (1756).
Avledn. (till 1): KRINGHET, r. l. f. (†) hastighet. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content