publicerad: 1938
KRING, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2781):
(II 1) KRING-LIGGANDE, p. adj. (kring- 1527 osv. omkring- 1635—1933) [fsv. umkringliggiande]
1) belägen rundt omkring ngt. G1R 4: 133 (1527). På grund av den starka hettan från eldhärden voro flera av de kringliggande husen starkt hotade. SvD(A) 1932, nr 193, s. 10.
2) (†) kringboende. Schroderus Os. 2: 479 (1635). En lysande bal, dit man äfven förväntade en betydligare mängd af ortens kringliggande herrskaper. CFDahlgren 4: 253 (1831). —
-LJUDA. (kring- 1818—1908. omkring- 1793—1825) (numera bl. i vitter stil l. poesi, föga br.)
1) till I 1: ljuda rundt omkring (ngn l. ngt). NFBiberg (1793) hos Dahlgren Släktprof. 1: 30. Städse den sången blir hållen för bäst och af människor prisad, / som med den nyaste klang kringljuder de lyssnandes öron. Lagerlöf HomOd. 9 (1908).
2) till I 5 a γ, II 5 a β: ljuda överallt l. vidt omkring i (ngt); äv. intr. Hagberg Pred. 4: 33 (1818). Liksom en krigslurs skallande röst kringljuder i staden (så osv.). Johansson HomIl. 18: 219 (1848). —
(I 1) -LJUNGA. (kring- 1526—1883. omkring- 1806) (†) kringstråla (ss. en blixt). Thå kringliwngadhe honom hasteligha it sken aff himmelen. Apg. 9: 3 (NT 1526). Wikner Pred. 579 (1883). —
(II 2, 5 b) -LOPP. (†) rörelse i en cirkelformig l. sluten bana; omlopp, kretslopp; äv. om enskilt varv i en dylik rörelse; äv.: rörelse från ställe till ställe l. hit o. dit. I huar solenes årliga kringlopp. Luth Astr. 42 (1584). PH 6: 3863 (1755; se under KRING-FLYTA 2 a). ÖoL (1852; med hänv. till omlopp). särsk. bildl., till II 2 a slutet: yrsel, vimmelkantighet o. d. Kringlopp i hufvudet. Linné Diet. 2: 71 (c. 1750). —
(I 1) -LYCKA, v. (†) betäcka (ngt) rundt omkring. En fruktlöös Ympekwist, / Blier han wäl insatt och kringlukt, / Så gifwer han den bästa Frukt. Lucidor (SVS) 468 (1674). —
-LYSA, v. (kring- 1672—1827. omkring- 1640) (†)
1) till I 1: lysa rundt omkring (ngt). Linc. N 5 b (1640). (Nyx) begifver sig bort till sin af Gnomerne kringlysta vagn. Atterbom LÖ 2: 169 (1827).
2) till I 5 a γ: lysa genom l. över alla partier av (ngt). All Wärldens Öga som mäd Demant blänkiand Strålar / Kring-lyser Skog ok Mark. Lucidor (SVS) 268 (1672). —
-LÄGGA. (kring- 1536—1868. omkring- c. 1540—1782) [fsv. (um)kringläggia, omgiva, omringa, omsluta, innesluta]
1) till I 1 (o. II 1).
a) lägga (ngt) rundt omkring (ngt annat); numera bl. (föga br.) i pass. (särsk. i p. pf.). The vpfylte en swamp medh ätikio, och kringladhe Jsop. Joh. 19: 29 (Bib. 1541; NT 1526: lagdhe hysop ther om cring). Då dessa Kol igenom andra omkringlagde upeldade Kol blifva itände. Rinman JärnH 562 (1782).
b) (numera mindre br.) i förb. med prep. med: förse (ngt) med en mur l. kant l. betäckning (förr äv. belägringsvärk) o. d. (som lägges däromkring). (Fienden) kringladhe stadhen medh bollwerck. 2Kon. 24: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: staden blev belägrad). En håla, som var kringlagd med stenar. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 170 (1868).
c) (†) omringa (ngn), kringränna. Psalt. 22: 17 (öv. 1536). Medh thet samma fohr (ståthållaren på Lyckö slott) vth medh een hoop Krijgzfolck och Bönder, och kringlade honom (dvs. Åke Bengtsson) vthi en Bökeskogh. Girs E14 46 (c. 1630). Rüdling 200 (1731).
2) (†) till II 5 b: förlägga l. sprida (en trupp o. d.) rundt omkring (ngnstädes). OPetri Kr. 286 (c. 1540). Cavalleriet kringlades i byarna på landet. Loenbom Stenbock 2: 49 (1758). —
(I 1) -LÄGRA. (†) eg.: (till skydd) lägra sig kring (ngn); (till skydd) omsluta l. omgiva (ngn); äv. i överförd anv. The H. Englars kringlägrande wern och beskydd. L. Paulinus Gothus ThesCat. B 2 b (1631). Kringlägra och bevara / Mig, heliga änglaskara! Rydberg Faust 126 (1876). —
-LÖPA, -ning (numera föga br., Schultze Ordb. 2829 (c. 1755), Weste FörslSAOB (1823)); -are (se d. o.). (kring- 1615 osv. omkring- 1578 (möjl. icke ssg), 1633—1788)
1) till I 1 (o. II 1).
b) (i sht i fackspr.) med saksubj.: (ss. en kant o. d.) befinna sig (löpa) rundt omkring (ngt); i sht i p. pr. Hufvudbyggnaden kringlöptes af en bred veranda. Kongo 1: 35 (1887). En kringlöpande korridor (kring byggnadslängorna). Josephson Tessin 2: 184 (1931).
2) till II 2 a: gå rundt, rotera; numera företrädesvis (i sht i fackspr.) i p. pr. (Den som lider av yrsel bör) icke see på thet som om kring löper. BOlavi 11 a (1578; möjl. icke ssg). Et skarpt kringlöpande hiul. Serenius EngÅkerm. 76 (1727). Janzon Cat. 2: 12 (1891). särsk.
a) fyrvärk. i uttr. kringlöpande stav l. stång, ett slags fyrvärkeripjäs, bestående av en l. flera med brandhål försedda, å en axel vridbart fästa hylsor, som gm fyrvärkerisatsens gasutveckling komma i rotation, varvid den gm brandhålen utströmmande elden ter sig som en sammanhängande strålkrets. Websky Lustfyrv. 64 (1847).
b) (†) till II 2 a slutet. (Han) kende .. ett ovanligit kringlöpande och likasom en svimning i sitt hufvud. Münchenberg Scriver Får. 130 (”200”) (1725).
3) till I 5 b, II 5 b: löpa hit o. dit l. av o. an, löpa omkring; förr äv. tr.: löpa omkring i (ett område); numera företrädesvis i p. pr. Phrygius HimLif. 133 (1615). Taltes om Tatterne, som landet omkringlöpa. RP 3: 202 (1633). Gustaf Adolfs blodiga, kringlöpande häst var första olycksbudet för hans här. Geijer SvFolkH 263 (1836). Lundin o. Strindberg GSthm 554 (1882).
4) till I 5 b, II 2 a, 5 b: röra sig (i en sluten bana); gå från den ene till den andre (inom en mer l. mindre sluten krets), cirkulera; förr äv. tr.: genomlöpa (en sluten bana) i hela dess utsträckning; numera bl. bildl., om rykte, skrift (stundom mynt) o. d.; förr äv. i fråga om blodomloppet. Mäd hwad för fåwetskhugh ok fåfängheet all ting / Kringlöper daglig dags sin föresatte Ring. Lucidor (SVS) 365 (1674). Blodets kringlöpande eller circulation. Lagerbring HistLit. 98 (1748). Kringlöpande rykten om att (osv.). SvD(A) 1926, nr 121, s. 3. —
-LÖPARE, i bet. 1 o. 2 r. l. m., i bet. 3 m.||ig. (kring- 1640—1852. omkring- 1681)
2) fyrvärk. kringlöpande stav; jfr KRING, prep. o. adv. II 2 a. Websky Lustfyrv. 64 (1847). Dalin (1852). Schück (1854).
3) (numera knappast br.) person som löper omkring från den ena platsen till den andra, kringstrykare, vagabond; jfr KRING, prep. o. adv. II 5 b. Linc. (1640; under concursator). Verelius 197 (1681). Dähnert (1784). —
(I 1) -MURA, -ning. (kring- c. 1620 osv. omkring- 1773)
1) mura rundt omkring (ngt); vanl. i förb. med prep. med: förse (ngt) med en murad omfattning av (ngt); äv. oeg. o. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Visb. 1: 144 (c. 1620). 4 st. med Tegel kringmurade Järn-Ugnar. PT 1758, nr 5, s. 4. Finland 8 (1893; bildl.). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: murad omfattning. 2VittAH 8: 237 (1794, 1808). Brunnen .., hvars kringmurning icke lärer varit sedan katholska tiden förbättrad. Brunius Metr. 343 (1836).
2) (i vitter stil) med saksubj.: bilda (utgöra) en mur kring (ngn l. ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Oss dalarna nära, / oss kringmura berg. Tegnér (WB) 2: 15 (1808). Rum, där väggarna voro kringmurade av böcker. Lagerlöf Holg. 2: 198 (1907). —
(I 1) -MÄTA. (†) mäta (ngn l. ngt) rundt omkring; äv. bildl.: bestämma (ngts) omfattning. Thetta hans embete (dvs. Kristus' prästerliga o. profetiska kall) war honom becirclat och kringhmätt in om then Judeske och Galileeske landzens circel och terminer. SLaurentii Ridd. E 2 a (1622). ÖoL (1852).
Spoiler title
Spoiler content