publicerad: 1938
KRINGOM kriŋ3~om2 l. 04, prep. o. adv.
Ordformer
(kring om (skrivet i två ord) 1523—1866. kringom (cr-) (sammanskrivet) SvForns. 2: 272, 1524 osv. kring um (skrivet i två ord) 1557)
Etymologi
[fsv. kring um (om), kringom, motsv. ä. d. kring om, nor. kringom; av KRING, prep. o. adv. o. OM, prep.; jfr isl. í kring um]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, föga br., samt ngn gg arkaiserande i vitter stil o. poesi)
I. prep.
1) = KRING, prep. o. adv. I 1; äv. mer l. mindre bildl. Läryunganar som ther kring om honom såtho. Mark. 3: 34 (NT 1526). Gudz clarheet skeen kring om them. OPetri 2Post. 12 b (1530). Vthgard, kallas den Giärdzgård som är kring om afgiärda Byn. Stiernhielm WgL 102 (1663). Kring om et präcktigt Silfver-Bord, / tolf Svenska Carlar sutto. Odel Sincl. 18 (1739). Illsluge eller fanatiske Ledare hafva förstått at samla kringom sig anhängare af alla slag. LBÄ 9—10: 75 (1798). Nordström Luleåkult. 39 (1925).
2) = KRING, prep. o. adv. I 2. Påviske vidskepelser .., som äre .. (bl. a. att) bära liken kring om kyrkian. RA I. 3: 95 (1593). Atterbom LÖ 2: 323 (1827).
3) = KRING, prep. o. adv. I 4 (a). När Signa Lilla vakna och sig kringom såg, / Så var det en konungason på hennes arm låg. SvForns. 2: 272. JGOxenstierna 1: 81 (1805).
4) = KRING, prep. o. adv. I 5.
a) = KRING, prep. o. adv. I 5 a. Noger ffulmectuga vtaff huarie Lagsagu cringom alt menige Landet. G1R 1: 184 (1524). Öfverallt kring om den vida jorden / Sin dyrkan .. guldet får. Börjesson E14 55 (1846).
b) = KRING, prep. o. adv. I 5 b. Huar hanns N: foor kring om richeett. G1R 1: 125 (1523). (Hustru Malin sade att Thomas) släpat henne kringom golfuet i stugun. Murenius AV 177 (1648). Sturzen-Becker 3: 236 (1861).
5) (numera företrädesvis i Finl., föga br.) = KRING, prep. o. adv. I 6; äv. övergående i adverbiell anv. LBÄ 36—38: 172 (1800). En äldre kvinna, som jag tyckte, kringom trettio år. FinT 1886, 1: 51. jfr bergroth FinlSv. 98 (1917).
II. adv.
1) = KRING, prep. o. adv. II 1. Etth Swartt sametz bonett kring om belagdt med gyllen trasardth. HH 2: 41 (1553). På bordet låg en hög af kakor mjuka, / och kringom sutto barnen. Scholander I. 1: 34 (c. 1865).
3) i approximativa bestämningar; se I 5.
Ssgr (i allm. till I 1; i sht i poesi o. vitter stil, numera knappast br.): KRINGOM-BYGGD, p. adj. kringbyggd. Denna lund, / Kringombygd af palats. Adlerbeth HorOd. 108 (1817). —
(II 2) -IRRA. irra omkring, kringirra. Och jag kringomirrar i blomsterdalar / Ljufligt förvirrad. Phosph. 1810, s. 352. —
(II 1) -LIGGANDE, p. adj. kringliggande. NoraskogArk. 4: 79 (1678). Alla kringomliggiande Länder i Europa. Olofsson Sturlaug. Föret. 1 (1694). —
-SLUTA. kringsluta, omsluta. Adlerbeth Æn. 15 (1804). Af magtens strålar herrligt kringomsluten. Bäckström Skald. 44 (1860).
Spoiler title
Spoiler content