publicerad: 1938
KROKUS krω4kus, äv. (i bet. 2) KROKOS krå4kos l. krω4-, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 1) -ar (Westermarck Marocko 250 (1918) osv.) l. = (DA 1808, nr 13, s. 3, Werin Brontë Blåst 156 (1927)).
Ordformer
(krokos- 1826 (: krokosdrägt)—1930 (: krokosfärgad). krokus (crocus) 1722 osv.)
Etymologi
[av lat. crocus, av gr. κρόκος, av österländskt urspr.]
1) växt av släktet Crocus Tourn., saffransblomma. Ahlich 19 (1722). (När) krokusen sprack ut vid södervägg. Spong Dam 18 (1937).
2) (i fråga om förh. i antiken) saffran (som erhålles av Crocus sativus Lin.). Thomander 3: 236 (1826).
3) kem. (äldre) benämning på vissa gula l. röda metalloxider; numera bl. om järnsaffran. Rinman (1788). Ericsson Ur. 33 (1897). 2UB 6: 590 (1904).
Spoiler title
Spoiler content