SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRUMELUNS krum1elun4s l. krɯ1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till KRUMELUR]
(vard., skämts.) krumelur; äv. bildl. Krumelunser å svängningar ha aldrig legat för min röst. Janson Gast. 82 (1902). Det blev ringar och solar och krumelunser i alla möjliga regnbågsmönster. Wilhelm Tall. 279 (1919).
Spoiler title
Spoiler content