SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRUMLERA, v.; pr. ind. sg. -ar.
Etymologi
[jfr KRUMELUR 2]
(†) krumbukta sig (för ngn); jfr KRUMBUKTA 1 slutet. Han löper immerfort i huset och krumlerar / För Petis alla dar. CIHallman 369 (1779).
Spoiler title
Spoiler content